torsdag 20 mars 2014

Vad är det med hästar....?





Det var då det!!


Ja, vad är det med hästar som lockar och förför? Som får många av oss att offra ekonomisk trygghet och en och annan sovmorgon för att kunna ha en egen häst? Kanske stampet i boxgolvet när man öppnar stalldörren en tidig morgon. Det trygga tuggandet på hö, de framåtriktade öronen vid igenkännandet av ägaren/skötaren och den försiktiga pussen på kinden av den mjuka mulen. Numera har vi inga hästar där vi bor men familjens tjejer delger oss med stor entusiasm allt som händer i stallet.


7 kommentarer:

  1. Det måste vara något nedärvt från gamla tider eller så är väl hästar bara så fina ?!

    Kram
    Anci

    SvaraRadera
  2. När jag kom till Stenstugu 1961 fanns det två hästar på gården. Vackra arbetshästar som hette Viveka och Bella. De gjorde inte så mycket nytta och användes mest som gräsklippare. Traktorerna hade tagit över deras arbete.
    1964 gick de till slakt och då åkte min svärfar bort. Han orkade inte vara hemma och se dem lämna gården. Han var en duktig hästkarl som kört in hästar för andra bönder runt omkring.
    Själv gillar jag inte hästar, möjligen att se på, för det är väldigt vackra djur.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  3. Du berättar så härligt och fint. Men nu skall jag berätta en sak för Dig, jag skulle aldrig tordas stå så nära en häst, som du gör på bilden. Har väldig respekt för dessa stora och ståtliga djur.
    Så vackre dessutom,

    SvaraRadera
  4. Jag antar att hästar känns så mänskliga. De är ju så kloka, ja, kanske klokare än vad vi tror oss vara ibland.
    Fina bilder!

    kram
    från ett snövått Geta

    SvaraRadera
  5. Som uppväxt på en jämtlandsgård var jag van vid hästar. Ingrid berättar om sin svärfars reaktion när man måste skicka iväg hästarna på den sista turen: -samma med min far. Han älskade sina hästar intensivt och känslorna var besvarade. Jag skulle kunna berätta många fina episoder. De är så känsliga och fina djur, men ska förstås bemötas med respekt.
    Monica Pizanias

    SvaraRadera
  6. Vilka underbara hästar du visar! Fast å andra sidan är ALLA hästar underbara!!
    Som tjej så började jag naturligtvis rida i 120-års åldern och fortsatte ända tills vi skaffade oss vår första hund för 35 år sen. Och jag kan sakna det ibland ännu! Värmen, ljudet och framförallt doften - de luktar ju så himla gott om dom!!

    SvaraRadera
  7. Javisst hästar det är något visst med dem. men vet i tusan om det luktar gott, som Susie skriver, nej det luktar häst punk slut. Jo den lukten är också speciell, vi har hästskit här på gården, då vi tar hem det från grannens två fjordingar. Mkt bra till gödning för bland annat rosorna m.m. Jag har även ridit som barn, nu kanske lite feg, har det med åldern att göra, eller ?!

    Det var bra att du påminde mig om att Öland också har fått sin tavla på hösten, men av lökar. Det tycker jag de kontrade bra, ska försöka åka till Öland på skördefesten. Den har jag längtat o väntat på länge.
    Nu ska jag googla på den löktavlan.
    Ha de fint/ Eva

    SvaraRadera