När den stora blåsten hade dragit vidare, var jag nere vid Kalmar sund tidigt på morgonen. Det var ljumt i luften och precis alldeles vindstilla. Solen höll på att bryta igenom morgondiset och fåglarna sjöng längre upp i lövskogen. Mot den steniga stranden rullade enorma dyningar in, ett minne av nattens starka vindar. Jag kunde ha stått där i timmar och bara lyssnat och tittat men dagen väntade med alla sina "måste".
Jag tycker alltid det är så himla konstigt, att ni på Öland (och gotlänningarna också) kan ha ett sjujävla oväder på era öar, medan det samtidigt knappt blåser alls här hos oss. Visst har det varit lite vind här med, men ingenting i nivå med Klass 1.
SvaraRaderaIdag är det nästan vindstilla och solen strålar. Senskideinflammationen i höger hand har börjat ge med sig en smula, så jag kanske rentav vågar mig på lite försiktigt trädgårdsjobb idag. Eller också inte. Bara loda runt och fröjdas åt att livet återvänder i rabatterna räcker egentligen gott och väl en dag som denna! :o)
Så vackert och "mjukt" det ser ut! Jag får verkligen hoppas att det är slutblåst för ett tag nu, vill inte ha fler träd nerblåsta med en massa jävelstyg som resultat!
SvaraRaderaSusie
Underbart vackra bilder med Blå Jungfrun i fjärran.
SvaraRaderaKram
Att stå vid havet och lyssna till vågorna är något man aldrig tröttnar på. Dina bilder är väldigt fina!
SvaraRaderaKram, Ingrid