fredag 5 oktober 2012

Rosa band



Ingen har väl missat att oktober är en insamlingsmånad. Radio- och TV-inslag, annonser, försäljning av band och skramlande bössor stöter jag på överallt. Hur mycket berör det då? Visst, jag köper rosa rosetter och stoppar några sedlar i bössorna och känner mig nöjd med det. Kanske tänker de flesta: Synd om dem som drabbas! som om det är något avlägset ont ungefär som en jordbävning i Japan. Men jag tänker inte så längre. En dag när jag var 46 år fick jag ett telefonsamtal från min läkare. Kan du komma hit, vi har hittat förändringar på dina bilder. Jag hade drabbats av bröstcancer! Det skulle kunna bli en hel bok om om det som sedan hände. Först en så kallad tårtbitsoperation, tio månader senare togs hela bröstet bort, tre veckor efter det blev det ytterligare en operation av lymfkörtlarna. Så småningom gick jag igenom återställande operationer och nu betraktas jag som frisk, förutom kvarstående problem med höger arm. Jag berättar det här för er för att jag vill att ni alla ska vara noga med att känna efter, gå på alla mammografiundersökningar som ni blir kallade till och också vara envisa om ni tycker att ni känner någon förändring. Jag kände inga knölar, bara en diffus känsla av att något var förändrat. Läkaren undersökte och sa att nej, det ser så bra ut. Jag var envis och propsade på ytterligare undersökningar och tur var det!

3 kommentarer:

  1. En snabb fråga till ! Vad heter leverantören ? Kan du maila mig på anci.gidnas-pettersson@stockholm.se ??

    Kram

    SvaraRadera
  2. Den där förbannade kräftan är en otäck typ som har förstört väldans mycket för väldans många.

    mw och enbradag önskar jag dej

    SvaraRadera
  3. Oj..mmm...du det är verkligen såååå viktigt..så fint du berättar om det svåra..så härligt att du kan berätta.

    SvaraRadera