Det är så otroligt vackert! Den vita sanden ligger orörd så långt ögat ser. Mellan strand och skog växer den blågröna strandrågen. Stel och stram står den på rad för att binda sanden och se till att den stannar kvar på stranden. I dag skimrar vattnet i de mest fantastiska turkosa toner. Långt ute ligger några sjöfåglar som svarta silhuetter. Uppe bland de lätta molntussarna drar ett flyttfågelsträck förbi. Vitkindade gäss ser det ut som. Jag skulle kunna gå här i timmar och njuta alldeles gratis av den vackra akvarellen. Men så är det inte. Jag måste förbereda ett möte som jag har idag på morgonen med redaktionen för årsboken. Trevligt och givande det också.
Och det gör du ju - bor nära havet alltså! Förstår och avundas. Skulle gärna bo vi havet eller åtminstone på gångavstånd till någon större sjö. /Anette
SvaraRaderaSå nära havet som du bor jag ju inte i Rucklet, men det är inte många minuter bort. Det värsta tänkbara scenariot för mig skulle vara att bli uppsugen till ett flygande tefat medan jag sover och sedan nedsläppt t.ex. mitt på slätterna i Kansas. Där skulle jag inte överleva. Vatten, i form av hav eller en rejäl sjö, måste finnas nära.
SvaraRaderaInte menar du att det redan är dags för årsboken igen?! Jösses, flicka, jag tycker det känns som du just var mitt i det förra gången :o/
Åh, vilken naturromantik. vem skulle inte vilja gå där "några" timmar.
SvaraRaderaMå väl
/Ingemar
Ser helt fantastiskt vackert ut! Avundas dig som får bo nära havet, om några år kanske det blir verklighet för oss också:))
SvaraRaderaHa en fin helg!
Kram Margot