Tulpaner till tröst
Ja, då skulle äntligen den lilla hibiscusen få en större kruka att växa till sig i. Plus några andra behövande också. Jag ladade upp med krukor och jordpåse på diskbänken och satte igång. Men...neeeej...plötsligt välter jordpåsen och hela köksgolvet ser ut som en nyanlagd odlingsbädd. Det som skulle vara ett litet trevligt jobb på en halvtimme förvandlades till storstädning under betydligt längre tid. Och det blev bara hibiscusen som fick ny jord. Resten får vänta tills vädret tillåter att jag står ute vid mitt trädgårdsbord och planterar om. Och vädret förresten...xq#zzx?!!!
Ja, sånt kan hända den bästa! Men den där jorden har en förmåga att "sprida ut sig överallt"! Fina tulpaner har du i alla fall. Har har snöat hela natten.......Ha en fin helg. /Anette
SvaraRaderaAj, jaaa ... Nu påminde du mig om att jag fortfarande inte fått skottet av "änglavingar" i jord. Det som jag fick i augusti ifjol. Men idag orkar jag inte ta itu med det, och har det klarat sig så här många månader i ett glas vatten ska det garanterat klara några veckor till ;o)
SvaraRaderaIgår snöade det i princip hela dagen. Jag säger som du: "Xq#zzx!!!"
Trevlig lördag!
Vackra tulpaner du har till tröst! Ibland lyckas inte allt som vi vill, så är det:)) Vädret vill man inte tänka på, bara snö, snö och kallt, inte alls kul!
SvaraRaderaHa en fin helg!
Kram Margot
Hej Kerstin!
SvaraRaderaJa, usch så det kan gå och så fort allt händer..
Skickar styrke och tröst kram
/Ingemar
Råkade ut för samma "missöde" förra veckan - inte kul!
SvaraRaderaKram och trevlig helg!
Det är lika bra att ställa in sig på att det tar någon eller några timmar när man sätter igång med att plantera om och sen storstädning på det. Ska jag vänta tills jag kan vara utomhus blir det inga omplanteringar förrän i juni eller så.
SvaraRaderaTänk att det alltid är "runt-omkring-grejorna" som tar sån tid när man ska göra något. Själva jobbet går oftast fort och lätt men innan och efter. Usch!
SvaraRaderaTänk att det finns en kvinna till som fått dåligt betyg i syslöjd. Härligt! Jag har känt mig rätt ensam med att inte kunna sy under åren, fast jag har bättrat mig lite och kan numera sy gardiner och alltså sy ihop lakan. Jag har t.o.m. sytt mig ett förkläde för några år sen - vilket jag inte lyckades med som barn. Det fick mamma så färdigt åt mig!
Det konstiga är att hon var en otrolig fena på allt vad handarbete hette. Hon sydde om kläder, sydde nya kläder, kunde rita och göra egna mönster, meka med lampor, hänga upp tavlor osv. hon t.o.m. jobbade på en firma som sydde upp gardiner åt NK så småningom. Och jag blev så dålig! Men.....min pappa var otroligt ohändig, så tyvärr har jag väl ärvt det mesta från honom!!