Ibland tar det stopp i min hjärndator. Ibland, förresten, det var en underdrift. Det händer allt oftare. Trots det lyckas jag presentera en mer eller mindre innehållsrik blogg varje dag. Nu på morgonkvisten av den första februaridagen funderade jag över vad jag skulle skriva i dag. "Men kära nån" tänkte jag, "det måste ju finnas massor. Jag har t ex nästan 19000 bilder lagrade." I bläddrandet bland alla mina foton kom jag att tänka på leken "Fågel, fisk eller mitt emellan" som vi roade oss med på den tiden det varken fanns TV, dator, CD-spelare, SMS, MMS eller otaliga radiokanaler. Barbie och Ken var inte födda ännu och inte ens Legobitarna hade börjat produceras. Vi ungar fick roa oss själva helt enkelt och det gick riktigt bra. Vi behövde inte gå ut och krossa skyltfönster eller tända på en skola för att bryta någon upplevd tristess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar