Trummor och trumpeter och stor fanfar! Nu är det dags att ta fram PÅSKDUKEN! Eller rättare sagt det som i sinom tid ska bli en sådan. Så är det i alla fall tänkt! Fast det beror mycket på om jag får leva och ha hälsa och syn i behåll upp mot 95-årsåldern eller så. Jag har ju ändå klarat av ungefär en fjärdedel på åtta år, så kanske.... Men, det är ändå så vackert varje år då jag tar fram den fiffiga upphängningsanordningen för garnerna och ställer den på bordet. Jag njuter av den extra färgklicken med alla nyanser som är sorterade i ordning efter färgskalan. Och visst blir det fint, även om inte kycklingarna hör till de sötaste som jag har sett! Jag kanske kan låta den färdiga hörnan titta fram under ett album eller annat som täcker resten.
Jag förstår att du njuter av de vackra garnfärgerna. Inte gör det så mycket att duken inte ännu är färdig. Jag tycker att det kan vara en trevlig tradition att ta fram den ett tag varje år när påsken nalkas.
SvaraRaderaSvar till din kommentar hos mig: Jag hade funderingar på var jag skulle placera din blogg i blogglistan. Utlänning kunde du ju inte bli och inte gotlänning heller. Nej, du fick bli fastlänning!
Kram, Ingrid
Ser man på, här kom den, den mångomtalade påskduken! Som jag har väntat på den, haha! ;o)
SvaraRaderaJag måste verkligen instämma i att det är en fröjd för ögat att se garnnockorna hängande så där propert bredvid varandra. Inte behöver du ha någon brådska med själva sömnaden, för även om en duk är till lyst, så är det lika mycket till lyst är det att låta ögonen suga i sig av materialet! Så gör jag faktiskt ofta själv innan jag sätter igång något nytt; ställer fram garnnystanen i en grupp och bara njuuter av färgkombinationerna :o)
Stundtals har jag funderat på att bygga mig en sorts "tittskåp", lagom grunt för ett normalnystan garn. I det skulle jag förvara allt material och kunna "måla" nya tavlor genom att möblera om i det.
Som du kanske såg i min blogg, har jag shoppat åt mig himla fint merinogarn under min Åboresa. Planen är en till virkad blomfilt, men med planerad färgsättning den här gången. Taskigt nog har artrosvärken i tummarnas basleder slagit till precis samtidigt, så jag blir tvungen att hålla mig från virknålen ett tag framöver. Eller också inte ... Faktum är att jag har en tendens att glömma smärtan om jag hantverkar och det heter ju att det är bättre för artrosleder att vara i rörelse än att vara i vila :o)
Kram på sig, påskhäxan! ;o)