söndag 17 februari 2013

Ett helt stim av släktingar




Under den gångna veckan har vi fått en förklaring till att vi alltid fascineras av sjö och hav. Nya vetenskapliga rön har påvisat att vi är nära släkt med abborrarna! Inte konstigt då att alla mina utflykter går till havsstränderna häromkring, oavsett väder. Det är mitt DNA som styr mig! Det är till och med så att abborren är närmare släkt med oss än vad han är med t ex hajarna. Så alla kära släktingar där under vattenytan, nu är det slut med nystekt abborre på middagsbordet. Vi kan ju inte äta upp släkten!

6 kommentarer:

  1. Tur att jag aldrig har ätit abborre då;-) Fascinerande!

    /Anette

    SvaraRadera
  2. Är vi inte släkt med de flesta här på jorden ? :)

    Kram
    Anci

    SvaraRadera
  3. Aj, aj!! Jag har ju ätit abborre, det var illa. Inte får man väl äta upp sina släktingar.
    Ja det är väldigt vad forskarna kan komma fram till. Men jag måste säga att jag är lite skeptisk till en hel del av alla de här rönen. Man får nog ta det med en nypa (havs)salt.

    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  4. Ha,ha tur att jag har släppt tillbaka de få abborrar jag har fått ;)Visst är det speciellt vid havet man känner alltid ett lugn där även om det stormar så man knappt kan hålla balansen.
    Ha en fin vecka!
    /Ingemar

    SvaraRadera
  5. Såå, nya släktband har dykt - haha! - upp. Nåväl, vi är ju, sett ur ett evolutionärt perspektiv och precis som Anci säger här ovan, besläktade med precis allt och alla här på vår planet. Ett närmare släktskap med abborren än vi vetat om förvånar mig föga. Allt liv härstammar ju trots allt från havet.

    Fast att vår DNA-uppsättning är snarlik den hos grisen är i mitt tycke lättare att se än vår genetiska likhet med abborren. Den förra likheten visar sig faktiskt ganska tydligt hos vissa representanter för arten Homo sapiens sapiens, inte sant? ;o)

    SvaraRadera
  6. Är det inte så att vi människor fascineras av alla de stora elementen, men kanske att vatten och eld står i en klass för sig. Det människan inte kan behärska utan får finna sig i att vara åskådare till.
    Jag har tre mil till havet och är inte där så ofta, jag nöjer mig för det mesta med småsjöarna och bäckarna i min närhet och måste erkänna att en och annan aborre ingått i dieten.

    SvaraRadera