I kohagen, på vägen till skogen, stod en gammal hängbjörk. När jag passerade den en sen novemberdag satt den större hackspetten och letade mat på den gråvita stammen. Vad bra, tänkte jag, att det fortfarande finns gamla träd kvar till hackspettarna. De får det allt tuffare i våra välstädade skogar. Någon vecka senare kom den första höststormen och den gamla björken orkade inte länge stå emot de hårda vindbyarna. Den föll med all sin tyngd och en del av grenarna borrade sig djupt ner i den sandiga marken, som ett sista desperat försök att hålla kvar kontakten med den livgivande jorden. Nu blir all den fina björkveden till glädje för oss under nästa vinter! Vi fick lov av den snälla grannbonden att ta hand om veden, så vi har några dagars skogsarbete framför oss.
Naturlig återvinning, så bra. Den ser ju inte ut att vara så murken heller att den inte går att använda till bränsle. Björkarna som växer i stan hos oss, tar dom ner när dom är 80 år, just på grund av risken att dom ska att falla. Björkar har inte på låånga vägar samma livslängd som ekar t ex.
SvaraRaderaVisst är det bra med pensionärsliv...aldrig några problem med fritiden!
SvaraRaderaFinns alltid att göra! ;-)
Minihacke var meningen idag men grått o trist så det blir en hemmadag istället fast på mitt bloggväder lyser solen (just nu när jag kollar)...hmmmm...konstigt!?
Ha en bra dag!
Steffe
Är trädet gammalt och bryts vid storm, så är det väl OK, men ute på vårat land sågas det ner frisk, både tallar och björkar på allmänningen. Spelar ingen roll vad vi trädkramare säger, för vi är i minoritet.
SvaraRaderaDet ska se ut som beachen i södern. Kalhygge tycker vi.
Arbeta nu inte för hårt på en gång, utan dela jobbet på flera dagar.
Ha det gött!
Elisabeth
Hej på dej du!
SvaraRaderaInget ont som inte har något gott med sig. Det blir så småningom go värme i brasan så länge får ni hålla värmen då ni tar hand om veden. Men ta det med ro
Kram Ingela