Jag tittade på Cancergalan i går. Starka programledare och starka människor som berättade om sin sjukdom!
När jag var 46 år fick jag ett besked som förvandlade min upplevda odödlighet till en tillvaro med endast en tunn vägg mellan mig och döden. Jag hade bröstcancer. Det blev operation och täta kontroller. Efter tio månader upptäckte jag själv nya förändringar. Nu blev det riktigt allvar! Flera operationer, sjukhusvistelser och behandlingar. Totalt låg jag på operationsbordet sex gånger.
I dag är jag frisk från just den här cancern, men jag får leva med de förändringar som uppstod i min kropp. Väldigt irriterande ibland men egentligen bagateller jämfört med den vändning som sjukdomen kan ta. Månadsgivare till cancerforskningen? Ja, det var vi under många år ända fram tills vi gick i pension. Rosa band? Ja, det har jag köpt flera varje år!
Ja alla bär vi på olika saker. Så underbart att Du fick
SvaraRaderagå vidare i ditt liv. Det ger ju oss andra ett hopp att man kan klara sig. Nu är jag så gammal, så jag skall ju i alla fall dö. Men för unga människor att få höra
detta att många nu för tiden klarar sig.
tack fär din uppriktighet
Ja, alla har vi våra ok att bära på...att inte vara socialt fullvärdig är också ett jävla skit...att inte hänga med i snacket enär man missar en hel del i samtalet när det är fler än två...typ...men tur man har sitt fotograferande...det har räddat mig!
SvaraRaderaHa en fin dag!
Steffe
Härligt att det gick bra för dig. Fortsätt att ha det bra!
SvaraRaderaKram
Jag opererade bort hela livmoderna med bihang för två år sen. Jag slapp som väl var fler operationer, men måste gå på kontroll en gång i halvåret. Man kan aldrig slappna av, man får lära sig att leva med det.
SvaraRaderaFantastiskt att man aldrig har märkt någonting på din blogg tidigare av du haft det så jobbigt - du måste vara oerhört stark som människa.
Kram från Ingrid