Jag nyser, kliar mig i ögonen och snyter mig. Inget ovanligt den här tiden på året. Mitt värsta ogräs i trädgården är gräs av olika sorter och det är inte bara en psykisk motvilja mot det utan även fysisk. Jag är gräsallergiker och det utnyttjar det förb...de ogräset minsann. Överallt, i alla rabatter växer gräset på med full kraft, går i blom och sprider ut sina frön och långa rottrådar i ordentliga försök att lägga under sig alla mina svettigt grävda, gödslade och planterade blomsterland. Jag rensar i en kvart, sedan får jag gå in och andas lugnt under en timme innan nästa attack mot fienden. Inget att gnälla över egentligen. Det handlar om 4-5 veckor runt midsommar med tabletter, pappersnäsdukar och sprayer, men det är orsaken till att det nästan alltid finns grässtrån med på mina bilder från trädgården.
Usch, förstår att det måste vara jobbigt med gräsallergi när man älskar trädgården! Undrar om man nånsin blir helt av med ogräset, tror inte det!
SvaraRaderaHa en trevlig helg!
Kram Margot
Usch ja, det är inte roligt att vara gräsallergisk, när gräset dessutom är den art som är den mest framgångsrika av alla nu levande här på jorden.
SvaraRaderaMen du, vad gör nu väl det om det sticker upp lite gräs här och där i planteringarna? Kampen är ju ändå dödfödd innan den ens börjat. Huvudsaken är väl ändå att man inte låter "inkräktarna" ockupera hela ytan och äta ut det man medvetet satt på just den platsen?
Naturen är ju en gång för alla så beskaffad, att den strävar efter att täcka varje kal yta. Så mot gräset - och andra botaniska överlevnadsexperter - har vi inte mycket att komma med. Dessutom kan det bli för mycket av det prydliga, lite för sterilt och tråkigt, om det inte är lite "ovårdat" bland blommor och blad. Perfektion hör i min värld inte hemma i en vanlig trädgård, möjligtvis i en sån där avskalad japansk.