Årsmötenas glada tid

När man som jag är aktiv i flera föreningar, är det en bråd tid nu. Det ska skrivas verksamhetsberättelser och dagordningar. Det ska annonseras och bokas lokaler och kontakta valberedningar. Har vi någon ny som kan ställa upp? Det blir svårare och svårare att hitta nya friska krafter varefter befolkningen minskar och de som finns kvar får mer och mer att göra. Men ibland måste jag lägga ifrån mig allt och ge mig ut för att leta efter någon fågel som siktats i närheten eller helt enkelt njuta av naturens växlingar. I går var det, trots moln och snökanoner (som det visst heter numera), en otroligt vacker dag vid Öland norra udde.

Vår märkliga skog

Tujorna levererar underlag till kransar och gravprydnader varje höst

Mäktiga tujastammar

Jag fuskade och fotade av en skylt.Så här mycket snö har vi inte.

Det finns andra ovanliga träd också

Jag tog en skogspromenad i går. Vår skog här, Böda Kronopark, är inte lik någon annan! Det kan vi tacka jägmästare Bohman för. Han verkade här runt 1860-talet och han hade mani på konstiga träd. Han plockade hem fröer och plantor från världens alla hörn, en del tog sig och andra förde en vissnande tillvaro några år innan de försvann. Tujaskogen har förvandlat vår skog till ett turistmål. Under de höga tujorna är det tomt på all annan växtlighet och nästan en högtidlig atmosfär. Mycket riktigt så har det förekommit både bröllop och konserter där. Sorgligt nog kom det stormande paret Gudrun och Per förbi och drog med sig drygt 200 av de mäktiga träden men nya tujor är på tillväxt för att återställa den vackra skogssalen.

Färgglädje

Trummor och trumpeter och stor fanfar! Nu är det dags att ta fram PÅSKDUKEN! Eller rättare sagt det som i sinom tid ska bli en sådan. Så är det i alla fall tänkt! Fast det beror mycket på om jag får leva och ha hälsa och syn i behåll upp mot 95-årsåldern eller så. Jag har ju ändå klarat av ungefär en fjärdedel på åtta år, så kanske.... Men, det är ändå så vackert varje år då jag tar fram den fiffiga upphängningsanordningen för garnerna och ställer den på bordet. Jag njuter av den extra färgklicken med alla nyanser som är sorterade i ordning efter färgskalan. Och visst blir det fint, även om inte kycklingarna hör till de sötaste som jag har sett! Jag kanske kan låta den färdiga hörnan titta fram under ett album eller annat som täcker resten.

I väntan på grönt

Vilken dag vi fick i går! Jag såg årets första soldyrkare stå blundande med ansiktet vänt uppåt och på de annars tomma småvägarna utmed vattnet, mötte vi bil efter bil ute på vårens första nöjestur. Ibland fick de hålla båda händerna på ratten, för det är fortfarande tjocka knaggliga isvallar kvar på en del ställen. Uppe vid Norra udden träffade vi många bekanta med kikare och kameror och vi pratade om att vi vid nästa gråvädersdag får passa på att stanna inne och laga mat, så vi har ett reservlager. Sådana här dagar vill vi inte ödsla tid på att stå inomhus med en massa matlagning.Någon nyutsprungen grönska har jag inte sett till ännu, men vi har ju alltid murgrönan som så här års lyser fräsch utan konkurrens, när solstrålarna träffar de blanka gröna bladen.

Och direkt till final går....

Ja så var det då dags för den första omröstningen i årets stora musiktävling. Här hos mig blev det plötsligt väldigt lätt att utse veckans vinnare. På första plats kom talgoxen, som just i går lät höra sin första fulländade vårmelodi, helt outstanding faktiskt! På andra plats kom den charmiga sånggruppen Grönsiskorna som med sin glada vårsång i dur trollband sin publik. Det blir varsin ros till segrarna som nu går vidare till den stora vårfinalen.

Dimma

Det är så vackert! Den råkalla dimman har lagt sig över havet och förstärker tystnaden. Jag smyger runt och vill inte störa svanarna som hittat nya öppna vattenytor efter de senaste dagarnas mildväder. Långt ute på isen sitter två havsörnar och vilar efter morgonens jakt. Ibland tar de en sväng tätt, tätt över isen och får den stora flocken med änder att oroligt röra på sig. Översta delen av fyren Långe Erik försvinner nästan in i dimman och emellanåt hör jag ljudet av vingar när knipor eller skrak drar förbi. En magisk morgon!

Fågel, fisk eller mitt emellan?

Ibland tar det stopp i min hjärndator. Ibland, förresten, det var en underdrift. Det händer allt oftare. Trots det lyckas jag presentera en mer eller mindre innehållsrik blogg varje dag. Nu på morgonkvisten av den första februaridagen funderade jag över vad jag skulle skriva i dag. "Men kära nån" tänkte jag, "det måste ju finnas massor. Jag har t ex nästan 19000 bilder lagrade." I bläddrandet bland alla mina foton kom jag att tänka på leken "Fågel, fisk eller mitt emellan" som vi roade oss med på den tiden det varken fanns TV, dator, CD-spelare, SMS, MMS eller otaliga radiokanaler. Barbie och Ken var inte födda ännu och inte ens Legobitarna hade börjat produceras. Vi ungar fick roa oss själva helt enkelt och det gick riktigt bra. Vi behövde inte gå ut och krossa skyltfönster eller tända på en skola för att bryta någon upplevd tristess.