Jag var ute tidigt i går morse. Det hade setts kungsfiskare i området och jag ville gärna se dem. Det var alldeles stilla och lite gråmulet och ute på vattnet i viken småpratade sångsvansfamiljen med varandra. Deras klingande läte gav mig en känsla av att vara långt ute i ödemarken. Det var bara storlommens ödesmättade rop som saknades. Den uppburrade fågeln i mitten är en knölsvan.
Nere i buskarna utmed gångstigen prasslade det av små gärdsmygar.
Så intensifieras sångsvanarnas rop och de lyfter för att flyga till nästa vik. Så vackert mot den blågrå himlen! Kungsfiskaren då? Nix. Får leta i dag igen.
jaa lilla vän Du har så mycket vackert omkring dig. Du är ju så vaksam också på allt, jag tror det finna människor
SvaraRaderasom kunde ha samma som Du, men det spelar ingen roll en del människor ser inte längre än vad näsan visar,
Ha en bra dag
Gärdsmygar övervintrar tydligen? Underbar bild på de flygande svanarna!
SvaraRaderaKram från Ingrid
Så vackert att höra sångsvanarnas läten. Härliga bilder av fåglarna.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin fortsättning på helgen.
Kram från Marie
Vad vore livet utan 'vara' faglar ? ! ? .... PRECIS, INGET !
SvaraRaderaHar i Polen ser jag dagligen flera manliga fasaner, om jag inte ser dem sa hor jag dem .....
Tack for fina bilder./Eva
evas kvarnaro