I skogen bakom de riktigt gamla fornlämningarna hittar vi rester efter jägmästare Stenius hus. Han var anställd av Kronan för att, tillsammans med sina underjägare, skydda den kungliga skogen mot "åverkan" av de infödda ölänningarna,ett inte alltför roligt arbete kan man tänka sig. Restriktionerna blev allt strängare och till sist fick allmogen inte ens vistas i skogen över huvud taget. Det hela resulterade i Bödaupproret 1850, ett av de få tillfällen i svensk historia där kungens soldater slår till mot civilbefolkningen.
Grundstenar och en grop efter jordkällaren är numera allt som återstår av bostaden. Huset såldes och flyttades till annan plats runt 1860 då den nya jägmästarebostaden byggdes vid Skäftekärr.
Men är det den stränge Stenius ande som fortfarande vaktar över platsen? Det berättas av trovärdiga personer om olyckor som drabbade dem som försökte hämta kvarblivna delar av hus och uthus eller gräva upp plantor i den gamla trädgården. Några har kommit hem bleka och kallsvettiga och vägrat att berätta vad det var som fick dem att lämna sina redskap och bara fly från platsen. Det berättas också att man kan se upplysta fönster från Stenius hus när man vandrar på stigar i skogen sent om kvällen, mer än hundra år efter att huset försvann från platsen. Stackars Stenius! Han var illa omtyckt när han levde och fortsätter att sprida skräck omkring sig långt efter sin död.
Hua mig det är ju nästan en Spökhistoria. Du är aå
SvaraRaderaduktig med dina berättelser från denna Ö.
Tack för att Du berättar dem.
Trevlig fredag önskar Hajan
Intressant historia....Tack och Kram Marlise
SvaraRadera