Precis som de gamla ölänningar som jag träffar på i butiker och andra platser, är många av Ölands tallar. Knotiga, slitna och motsträviga men med en stolthet och omtanke om varandra. När jag går i den pinniga skogen precis ute vid havet ser jag hur kampen mot hårda vindar och saltstänk fått träden att vrida sig åt alla håll för att undkomma. I dag kommer det en och annan regndroppe här som genast sugs upp av den törstiga naturen, men solen och värmen lär vara på väg tillbaka så jag får fortsätta springa runt med min vattenkanna.
När jag tittar på bilderna så tänker jag på pappa.. Han var otrolig på att "se" konsten i naturen. Han släpade hem både det ena och det andra som vi sen prydde väggarna med eller gjorde handtag av.
SvaraRaderaHär ösregnade det i lördags kväll/natt, och ändå kom det inte så mycket. Kruttorrt igen...
Älskar såna här träd, måste vara "bonsaiisten" i mig!
SvaraRaderaHär har det vräkt ner idag, det kom först 8,5 mm sen har det kommit mer men jag har inte kollat ännu. Trist när man ska till handelsträdgården och kolla på buskar och träd.....
Visst blev det bra med lockigt hår. Dessutom vansinnigt lättskött. Bara att rufsa till det lite med fingrarna när man vaknar. Så skönt på semestern.....
Det roliga är att jag var till min väninna frissan för att visa att det fortfarande efter 3 veckor är OK, men då var hon inte där (hon var på Kreta) utan hennes pensionerade syrra skötte salongen. Hon gillade det också och tyckte jag passade bra i det! Både frissavänninan och Rolle gav sig och höll med när dom såg det färdiga resultat!!
Min längtan till Öland blir alltid så stor när jag ser alla dina fina bilder från min barndoms ö. De vindpinade tallarna har även jag tittat på och förundrats över naturens under.
SvaraRaderaÖnskar dig en trevlig dag.
Annika
Ja visst är det knepigt hur naturen försöker anpassa sig..vrida o vända sig för att härda ut. Jag tänkte mycket på det på Gotland i somras..naturen är fantastisk.
SvaraRaderaNaturen är faktiskt helt enastående på att anpassa sig till de mest märkliga förhållanden. Jag har ett bra exempel här hemma på gården just nu. För X antal veckor sedan grävde jag upp ett bestånd med rudbeckia, som skulle omlokaliseras till en helt annan del av trädgården. Alla uppgrävda plantor fick inte plats, så två blev stående i en hink med en bottenskyla vatten. Till min oerhörda förvåning var det dessa två som satte knopp först av alla och som nu dessutom fortsätter blomma medan de med fötterna i jord vissnat redan för en vecka sedan!
SvaraRaderaDen som ändå vore lika tålig och anpassningsbar själv ...