Efter helgens utevistelser med kraftig vindkylning, kände jag att det inte längre räckte med kalsonger och jeans. Det var dags att ta fram de vadderade överdragsbyxorna! Jag gick in i klädkammaren för att ta ner dem från hyllan där jag bestämt trodde att de låg. Inga överdragsbyxor där! Jag gick igenom alla galgar men där hängde de inte. Maken började engagera sig i letandet. Han lyfte ner de stora pappboxarna från översta hyllan, en efter en. Nej, där hade jag inte heller stoppat ner dem. "Har du lagt upp dem på vinden?" undrar maken. Nej, det vet jag bestämt att jag inte har gjort. Konstigt!! Plötsligt dras mina blickar till makens ben där han står uppflugen på en pall. "Vad är det för byxor du har på dig" undrar jag misstänksamt. "Det är mina" svarar han tvärsäkert. "Får jag se" säger jag. Vi börjar undersöka etiketterna på byxornas insida. Mina byxor!! "Jag tyckte att de var lite annorlunda men ändå bra" försvarar sig maken. Jaha, tänker jag resignerat. Nu var byxorna använda i ur och skur på diverse uppdrag i garage och vedbod. De blir aldrig mer som de var. Jag får köpa nya och då ska jag brodera mitt bomärke på dem.
:D, tur att ni hittade dem i alla fall, annars skulle ni säkert ha letat ännu
SvaraRaderaNu får du nya byxor istället! Alltid något!
Ha en fin dag!
Kramar
från ett "moddigt" Geta
Karin
Det är bra när man har samma storlek! ;-)
SvaraRaderaHa en bra dag! Här är mulet och lite grådisigt!
Steffe
Fniss... tur att du fann byxtjuven! Du får ju anledning att köpa ett par nya också ;)
SvaraRaderaHa en fin dag! /Bea
Ha ha, det gäller att hålla i byxorna.
SvaraRaderaKram
EVA
Gapskratt... förlåt... men du får väl glädja dig åt ett par nya och egna! Hade jag varit som du hade jag sagt behåll dem ;-)
SvaraRaderaGodnattkram!!!