Det är aldrig riktigt tomt på fåglar när jag går en promenad utmed vattnet. Även om många arter lyser med sin frånvaro, finns det alltid knölsvanar. Det här året blir en återhämtning för dem efter de två föregående stränga vintrarna när det låg självdöda svanar eller svanrester efter havsörnens middagar lite här och var. Under helgen hade det samlats riktigt många svanar i en mindre vik, däribland många unga som inte fått sina vackra vita fjädrar ännu. Jag kommer att tänka på sagan om den fula ankungen som blir en svan, men kan inte riktigt hålla med om att de unga svanarna är fula. Det var nog bara den kvackiga ankmamman som tyckte det. När alla svanarna letar mat på en gång, med huvudena djupt under vattenytan, ser de ut som snöiga isflak som flyter omkring.
Håller med dig, jag tycker att svankycklingarna (?) är fina, riktigt söta!
SvaraRadera