Nu är det slutspurt för årsboken som jag är redaktör för och stundtals kan det kännas en aning stressigt. Då är det den verkliga avkopplingen att ta en sväng till norra udden och bara strosa omkring med kameran. I går låg vinden på från ena sidan medan det var kav lugnt på läsidan. Fyrvaktarens dotter klippte gräset en sista gång för i år åt sin pappa och några hobbyfiskare stod med sina spön i strandkanten. Medan de mäktiga bränningarna brusade på från väster satt jag en stund i solen på östra sidan och betraktade småfåglarna som klättrade runt bland oxelbären och i de låga, vindpinade ekarna. Några sena turister gick med snabba steg från parkeringen till fyren, vände och gick tillbaka lika snabbt. Vad de missar mycket när de inte ger sig tid att stanna upp en stund.
Brått, det är sannerligen tidsandans varumärke! Antagligen hade väl de där "måsarna" (som jag just lärt mig är den gotländska benämningen på turister) inte tillräckligt med kläder på sig för att finna någon njutning i promenaden. Välklädd är ju oftast inte detsamma som varmklädd ;o)
SvaraRaderaIdag är det pytonväder här hos oss och jag har ingen som helst lust att gå ut. Egentligen. Men jag kommer att tvinga mig! När svårmodet krafsar på ryggen är en rask och lång promenad ett av de bästa - och billigaste - botemedlen :o)
Hej på dej du!
SvaraRaderaNyss hemkommen från staden och stressen. Regnet skvalar men nu ska Charlie och jag ut på tur. Väl att man har har någon som drar en ut oavsett väder.
Härliga bilder du visar här, snacka om skvalp... Precis som du säger så är det skönt när stressen blåser iväg i vindpinan... Roligt dessutom att vi så nyligen var på Öland så jag föreställer mig var du befinner dig. Där är vackert!
Kram på dig!
Så vackert...så sant..Lisa för själen...det är det verkligen..att få sitta där och se ut över havet..det vackra...det allra vackraste...bland de allra vackraste...Kram Karina
SvaraRadera