Pippi

Många av oss fågelintresserade räknar årskryss, det vill säga antalet arter man ser eller hör under ett år. Somliga entusiaster tar det verkligen på allvar och går igenom eld och vatten för att hamna högt på listan, medan de flesta gör som jag, tävlar lite mot sig själva och tar det hela som en sporre att vistas mycket utomhus. I dag regnar det här och fåglarna håller sig långt inne i buskarna, dolda för både kikare och kamera. Då är jag extra glad över min fina julklapp från barnbarnen, nämligen frukostmuggar med tillhörande skålar, dekorerade med flaxande talgoxar och blåmesar.

Oxveckorna börjar

Man får leta lite men de finns där....januariblommorna

Den gröna sköna mossan trivs i det fuktiga vädret

I dag är det trettondagen, den sista extra röda dagen i almanackan för väldigt lång tid framåt. Hade jag fortfarande arbetat hade jag varit deprimerad i dag och sett en oändlig räcka av arbete framför mig. Nu är jag pensionär och tycker att det är ganska skönt att allt återgår till det vanliga och att folk är där man förväntar sig att de ska vara. Men ändå...påsken kommer inte förrän i slutet av april så det dröjer innan alla tomma hus här omkring öppnas upp med röken stigande ur skorstenarna, fönstren på glänt och sängkläderna ute på vädring. Det ser vi fram emot!

Många pling i inkorgen

Bilder från "vår" brygga i Trosa skärgård juldagen 2013

Tusen tack för alla härliga och roliga kommentarer i går. Det plingade oupphörligt i inkorgen och telefonen. I dag fyller min väninna i Trosa år och jag kom att tänka på en av alla hennes födelsedagsfester. Vi hade riktigt roligt, vi åt marinerad fruktsallad (i stark marinad med många procent) och övade golfslag på någon konstig inomhusbana för golfträning. Men höjdpunkten var faktiskt hemfärden. Det var ovanligt kallt med gnistrande snö, knarr under fötterna och en stjärnhimmel där stjärnorna satt så tätt att den nästan var helt ljus. Vi hade några kilometer att gå till vårt hus på en udde i Trosa skärgård och över åkrar och ängar svepte med jämna mellanrum ljuset från Landsorts fyr. Någon hare korsade en glänta, för övrigt var det alldeles tyst. Vi undrade hur många storstadsbor som någonsin får uppleva en sådan magisk natt.

Ett halvt sekel

En present i dag

För femtio år sedan stod vi där. En ung, rodnande brud med en nervös blivande man vid sin sida. I dag fattar vi det inte. Att det har gått femtio år sedan dess! Hur sammanfattar man det då? Jag läste någonstans att det kan jämföras med två unga träd som växer upp sida vid sida. De första årens yppiga blomning avtar så småningom och den bladiga grönskan är inte länge lika imponerande men djupt där nere under marken har rötterna oupphörligt slingrat sig om varandra, så att de två träden numera nästan kan betraktas som ett enda träd.
Hur vi ska fira vårt guldbröllop i dag då? Tja, efter femtio år är vi så nöjda med att vi fortfarande kan röra oss obehindrat och göra i princip vad vi vill, så något hittar vi på under dagen och avslutar med en god, hemlagad middag.

Ute i gryningen

Jag åkte iväg till Trollskogen innan det hade ljusnat. Klockan var nästan nio men det var fortfarande skumt i skogen och på andra sidan Grankullaviken var ljusen tända i färjeläget vid Nabbelund.

Det var alldeles tyst i skogen och jag tassade försiktigt fram på den mjuka gångstigen, täckt av gräs och tusensköneblad. En korp flög ljudlöst fram över trädtopparna och se, där kom en frukostsugen blåmes farande och började leta bland buskarna. Han fick snart sällskap av ytterligare några blåmesar och en pytteliten kungsfågel.

Trollskogen - murgröneskogen! De fantastiska lianerna kryper framåt och uppåt överallt De stöder de gamla knotiga träden och bäddar in dem i en mjuk grönska. Det är samarbete på hög nivå. Stöder du mig så jag kommer uppåt här i livet ska jag skydda dig från vind och kyla och ge dig många extra år. Ett löfte som kanske inte alltid håller. Det frestar på för en gammal stam att bära upp tyngden av blanka murgröneblad.

Det är en upplevelse att vandra omkring bland lianernas trassel en tidig januarimorgon, då tystnaden råder. Långt borta hörs bruset från sydostvinden då den driver vågorna in mot klapperstensstranden. Här inne i tystnaden hör jag inte klappret av stenarna som oupphörligt ändrar läge, när vattnets krafter gungar dem, men jag vet att det finns där, det evigt pågående flyttandet av stenar.

Med barnslig förtjusning letar jag hela tiden efter de tjockaste murgrönelianerna. Se där, i mörkret! Där var några riktigt kraftiga. Imponerande styrka i de armarna!

I Trollskogen finns det troll. Plötsligt kommer ljuset närmare och jag känner mig iakttagen. För säkerhets skull har jag några guldtior i fickan. Jag har hört att troll är förtjusta i guld, så jag kanske kan muta mig fri om något troll blir för närgånget.

Så var min vandring över för denna morgon. Dags att ta tag i dagens mera vardagliga sysslor, men skogens lugn, trolska stämning och mystik följer mig resten av dagen. Trollbunden? Ja, kanske.

Januariblommor

Julros på G

Mattram  -  uthållig som få

Pensén hukar sig i krukan och blommar på. Längsta blomningsperioden av alla kanske?

Det milda vädret fortsätter och jag känner mig lite kluven. Visst, mysigt med plusgrader och en och annan uthållig blomma i trädgården men.... överallt på plattor, murar och stenar breder en grönskande alg- och mossmatta ut sig allt mer. Kanske vore bra ändå med en kortare köldperiod som håller oönskade organismer på plats. Jag behöver nog inte oroa mig. Här på Öland kommer värsta vintern i februari säger de som vet.

Ur havets djup

Jag kunde inte motstå denna vackra blomma från havets djup

Runtomkring den fanns ännu flera blomster i olika stadier

Allt detta hittade jag i vår fiskaffär med tillhörande rökeri i Böda hamn.

Jag blev helt enkelt tvungen att köpa denna vackra krabba, utsmyckad med havstulpaner. En njutning både för öga och gom kan jag berätta. Vildfångad var den också! Bara det låter exklusivt i dessa dagar då det mesta odlas. Nu väntar jag bara på att det ska ljusna så jag kan börja räkna 2014 års fåglar. Och mitt nyårslöfte behövde jag inte tveka över. Jag ska vara ute ÄNNU mera i naturen!