De här gamla 1800-talsskönheterna var bara några av de ur som beskådades i går när urmakaren var på besök vid hembygdsgården. De har stannat för länge sedan och vi fick också höra historier om hur klockor envist stannar på det klockslag då ägaren har gått ur tiden. Logiskt kanske. Kliver man ur tiden så behöver man den inte längre.
Hur tidens tand gnager på, insåg jag när jag bläddrade i veckotidningen från 1964. Frisyrer, make-up och kläder var precis som jag minns det från den ljuva ungdomstiden. Tidningen finns till salu på hembygdsgården för den som önskar en nostalgitripp. I dag finns Irene där med sina knyppeldynor. Ett populärt inslag.
I dag är jag ledig och ska njuta av sommardagen tillsammans med bakbunke, tvättmaskin, strykjärn och sekatör. Mysigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar