I går hade vi bakdag i mitt kök. Det vill säga, jag tittade mest på och talade om var olika redskap fanns, medan våra gäster stod för baket. Vi hade bjudit in det unga paret, allmänt kallade för Romeo och Julia plus en mamma med två tonårsbarn. Jag är försiktig med bilder och namn eftersom jag inte vet till 100% hur känslig deras situation kan vara.
Vi umgicks, hade trevligt och fick en inblick i livet i Damaskus och orsakerna till deras flykt därifrån. Det är så lite vi kan göra men nu fick de i alla fall ytterligare en dag att gå i deras långa väntan på vad som ska hända härnäst. Kakorna på bilden heter "Ghraibe" och de fick en rolig stund när jag skulle lära mig att uttala det på rätt sätt. Totalt blev det fem sorters kakor.
Här är en aprikoskaka, jättegod, och vet ni vad! Mitt kök var skinande rent när de hade fixat färdigt. Nästan som en chock för mitt lilla ingrodda kök. Till och med golvet blev avtorkat när de städade efter baket.
Någon gång efter helgerna ska vi laga syriansk mat. Ska bli spännande!
Das ist eine sehr schöne Idee.
SvaraRaderaKontakt zwischen Flüchtlingen und Einheimischen
ist das Wichtigste.
Vor dem Fremden hat man Angst
deshalb muss man das Fremde kennenlernen
dann ist es nicht mehr fremd
dann ist auch die Angst weg.
Ich werde heute Päckchen mit Lebensmittel einpacken
für die Tafel (verteilt Lebensmittel für bedürftige Menschen und Flüchtlinge)
Det är en mycket trevlig idé.
Kontakten mellan flyktingar och lokalbefolkning
är den viktigaste.
Före främlingar du är rädd
så du måste lära känna det okända
då det inte längre är konstigt
då rädslan är borta.
Jag kommer i dag avsluta paket med mat
för "Tafel" (distribuerade mat till behövande personer och flyktingar)
Kram Marlise
Men guuuu´ va trevlig läsning...man blir gla´ i hela huvvet!!!
SvaraRaderaVi är ju inte speciellt sociala av oss varken Ullis or jag men vi brukar i alla fall ge en 50-100-lapp te tjejen utanför Willys varje veckohandling...hon blir så gla´ sååå!
Känns faktiskt bättre att ge direkt så där än till ngn organisation som ska ha för admin och chefslöner och allt vad det försvinner i den surven.
Här regnar det idag...gråtrist...å jag är ensam hele dagen...Ullis är upptagen på annat efter jobbet...kan va skönt det med...! Nån gång så där...! :-) ;-)
Ha en fin dag!
Steffe
Berikande utbyte - trevligt att göra något tillsammans.
SvaraRaderaKram från Ingrid
Gotland har tagit emot omkring 600 asylsökande nu. Många bor på norra delen av ön, men bara ett par km söder om Klintehamn är det ett boende med ungeför 100 st, så de börjar synas i samhället nu. Ett par från Syrien var inne på Kupan i måndags när jag jobbade. Det var ett par i 25-årsåldern och mannen kunde engelska, men inte kvinnan. 39 barn är det i gruppen, barn som ska gå i skolan här i Klintehamn. Det blir en utmaning för lärarna.
SvaraRaderaDet var verkligen ett fint initiativ av dig att bjuda in de här flyktingarna till ditt hem. Vi borde vara många som gör så!
Kram, Ingrid
Underbart initiativ av dej att var så handlingskraftig , jag blev så glad då jag läste din blogg. Jag säger bara; vi ska hjälpa där vi kan och öppna våra hjärtan
SvaraRaderaVilket upplyftande inlägg! Tänk om fler svenskar vore villiga att bli bekanta
SvaraRaderamed flyktingarna i sina samhällen. Man är alltid lite rädd för det okända, men
man vet ju, att människor har mer gemensamt än sånt som skiljer en åt.
Hoppas dina vänner tar efter ditt exempel. Man kan ge pengar, men att ge av sej
själv, det är sann välgörenhet.
Ruth i Virginia (som är full av beundran)