Det var ganska grått och alldeles tyst på min promenad i går. Långt ute på vattnet låg ett knölsvanpar, några gräsänder och en liten flock med skrak. Det var ungefär allt. Men det känns ändå lite hoppfullt nu. Inte långt kvar tills ljuset sakta återvänder och de första talgoxarna börjar höras.
Nu är jag ganska ensam på mina promenader, men under sommarhalvåret behövs sådana här hinder för att folk inte ska köra ut och parkera i den ömtåliga naturen. Trist att det ska behövas.
Väl hemma igen tittade jag i min julrosrabatt. Jo minsann! Där började knopparna titta fram.
Någon gång i feb-mars kommer det att se ut så här. Längtar!!
Vi kanske behöver uppleva det gråa och trista för att uppskatta när allt vaknar till liv igen.
SvaraRadera/Gunilla
Tysthet kan vara skönt men fågelkvitter är alltid välkommet. Ser fram mot ljusets antågande så småningom och längtan efter våren. Men nu kanske jag hade lite bråttom, vi har ju inte ens passerat jul :)
SvaraRaderaAtt längta till att julrosrabatten ska slå ut är inte så tokigt....
Ha en fin torsdag på ön !
Kram från Marie