lördag 29 december 2012

På stallets strå





I vår familj har vi haft hästar sedan 1970-talet (bland alla andra djur). När vi flyttade till Öland stannade hästarna kvar hos dotter med familj. Vi känner att vi är klara med det krävande livet med hästar och allt som hör därtill. Ett besök i stallet måste vi ändå göra, när vi är hos våra nära och kära. Den här gången blev vi lite överraskade, för i en box hittade vi en liten söt och skygg parvel. En dovhjortkalv får bo där i väntan på att hans skadade fot ska läka. Han får inte bli för tam, för meningen är att han ska släppas ut igen när vårsolen börjar skina och han är fullt frisk igen. Försiktigt, utan att skrämma honom, tog jag några bilder medan dotterdottern lockade med lite morot och havre.

4 kommentarer:

  1. Men det var en söt liten fyrbent vän i stallet. Hoppas det går vägen..!
    Ha det gott /bea

    SvaraRadera
  2. Men så gulligt och snällt att ta hand om den lille..så söt..

    Aha ja du hästar kräver en hel del för att inte säga massor av tid och ork..bra beslut att sluta..

    "Allt har sin tid" är ett av mina bästa ordspråk här i livet.

    Gott Nytt år på sig

    SvaraRadera
  3. Men vad söt han är ! Och verkligen en god gärning att ta hand om honom.

    Kram
    Anci

    SvaraRadera
  4. Så du är en fd hästtjej, skoj att veta men inte överraskande. Jag kan tänka mig att det var ett svårt beslut att ge upp djuren men lättare när en dotter tog över.
    Det är nog inte så lätt att sköta den lilla hjorten utan att han blir för tam men bra att någon ändå tagit hand om honom.

    SvaraRadera