Väntans dagar

Jag har sagt det förut. Februari, den grå färgskalans månad, är en enda lång väntan på sprickande knoppar, grönskande fält, lärksång och flugsurr mot söderväggen. Det är som om hela naturen håller andan och väntar på startskottet. I går såg jag väntande svanar på isen. De äter, vilar och tränar lite ibland på att blåsa upp sig och visa sina vackra fjäderskrudar. Sångsvanarna mjukar upp rösten emellanåt precis som grönsiskorna som jag hörde för första gången i går. Utmed stranden låg det en vacker ilanddriven stock, som fick maken att gå igång och börja planera nästa års vedförråd. Isformationerna som jag visade i går, är redan förändrade av vatten och vind och med lite fantasi ser jag ett hajgap fullt av vassa tänder. Hemma i trädgården äts det för fullt för att klara den långa väntan på plusgrader och inomhus väntar jag på att de små små fröna från Törnrosas kjortel ska börja skicka upp sina gröna trådar. I dag ska jag plocka fram den gamla lergrytan och göra en kycklinggryta efter Mat-Tinas recept. Trevlig helg till er alla!