Jag tog en promenad utmed kusten i går kväll. Strandpiparnas skärande pip hörs överallt. De springer nästa framför fötterna på mig. Förmodligen har de ungar någonstans och ska locka iväg mig så långt bort som möjligt. Längt ute på en sten står en storskarv och luftar sina vingar, dekorativt mot vattenytan. Han påminner om fåglarna i Jurasic Park (hette väl filmen?) Plötsligt kommer jag för nära silvertärnornas ungar. Jag ser inga ungar men föräldrarna gör störtdykningar över mitt huvud och skriker så det nästan slår lock för öronen. Bäst att skynda därifrån så de inte behöver slösa energi på mig.
Godmorgon Kerstin!
SvaraRaderaHemma igen, har precis packat upp väskorna och tvättmaskinen snurrar. Vi har haft det gott på många sätt, nu väntar annat att ta tag i. Det har varit en vit vecka från bloggen vill säga så det lär ta en stund att besöka vännerna nu. Först ut blev du. Det verkar som om du har det gott. GOTT!
Det lär komma en del från vår vistelse i Toscana på min blogg framöver. Det blev en vända i täppan igårkväll och jag konstaterade att dottern och sonen skött om allt exemplariskt. Att det händer så pass på en vecka i naturen... Bigarråer i massor och börjar mogna.
Kan tyvärr inte hjälpa dig med filmen... säkert någon annan
KRAM Ingela
Fina bilder och en berättande text som får en att längta ut..
SvaraRaderaHa en fin dag!
/Ingemar
Fina bilder, fåglar skyddar verkligen sina ungar , jag vet när jag kommit för nära måsarnas ungar , HJÄLP dom är i huvudet på en, nästan otäckt.
SvaraRaderaKRAM
Eva
visst är det härligt med dessa sköna kvällar, jag får njuta från uteplatsen.
SvaraRaderaapropå fåglar och filmer, starflockarn amed hundratals fåglar som vi haft här påminner starkt om Hitchcocks film fåglarna när de far fram över huvudet på en
Ha en skön dag, här är det varmt och soligt
Härliga bilder, jag blir lyrisk rent av:)
SvaraRaderaKarinkram!
Det är med fåglar som med människor, inte ska man slösa med energin på oväsentligheter *ler*
SvaraRaderaEfter att ha varit ute och rest lite så sitter jag här liksom Ingela, och läser igenom (och ikapp) favoritbloggarna. Som vanligt har du underbara bilder.... Den med rosen som kikar genom staketet föll mej så i smaken. Kom på mej själv med att le stort ;o)
Jag kan inte med bästa vilja i världen tycka att skarvarna är vackra, man kan verkligen ana urödlorna i dom. Och inte blir det vackert på kobbarna där dom huserat heller. Om dom låter vackert kan jag inte uttala mig om, men det skulle förvåna mig.
SvaraRadera