I går var vi bortbjudna på kaffe och för att bereda plats för nya kalorier beslöt jag att börja gå med mina stavar. Om maken startade med bilen en halvtimme senare, skulle jag hinna en bra bit på väg. Det var snö och kuling så jag pälsade på mig ordentligt och svepte in mig i min tjocka dunkappa med kapuschong, för att stå emot de isande vindarna. Bra att vara inpackad ordentligt om man skulle halka också. Då faller man mjukt! En liten bit på väg träffade jag på en annan sockenbo som verkligen behövde någon som lyssnade på henne. Stackarn ! Det hade hänt så mycket under året som gått och mycket av det hade hon hållit inom sig för att inte belasta familjen ytterligare. Nu rann allting av henne och hon var i stort behov av någon utomstående som lyssnade. Ja, vad hände sedan? Efter en halvtimme kom maken farande och plockade upp mig och då hade jag inte hunnit många steg. Promenaden får jag ta i dag istället.
Ja man vet aldrig vad som dyker upp runt hörnet. Hön är dock säkerligen tacksam för någon att prata med och det känns ju rätt bra för en annan när man kan göra en insats.
SvaraRadera/Christina
Ps. tack för kommentaren i Fotobloggen :-)
Nämnen, så det kan bli. Jobbigt för henne att hålla allt inom sej..
SvaraRaderaHoppas det går bra med radioinspelningen.. :)
Kram Maria