Av erfarenhet vet vi att en närstående tonårspojke inte alltid är så pigg på att prata i telefon, åtminstone inte med morföräldrar eller andra äldre släktingar. Nu fyllde emellertid gossen 17 år och morfar fick i uppdrag att ringa upp och gratulera. Morfar slog mödosamt numret på de små tangenterna på mobilen och gossen svarade: Mmm. Grattis säger morfar glatt. Aaahmm säger gossen. Är du ute, det låter så säger morfar. Ääee säger gossen. Fick du presenten? frågar morfar. Mjaee svarar gossen. Ja, ha det så trevligt då och hej då säger morfar. Tjae avslutar gossen samtalet. Ett helt vanligt samtal med en tonåring alltså. Men...kort därefter ringer telefonen igen och en man med utländsk brytning säger: Hej du ringde på min telefon. Var det något viktigt? Han som svarade kan inte så bra svenska. Morfar ser jätterolig ut i ansiktet och ber om ursäkt för felringning. Sedan försöker han på nytt ringa gossen och lyckas komma rätt. Kära barnbarnet svarar glatt med sitt namn och tackar spontant för presenten och hälsar till mormor, ett riktigt vuxensamtal sjuttonårsdagen till ära.
Vi hade besök i vår trädgård idag. Genom fönsterruta och snöglopp tog jag ett kort på den söta varelsen som jag kommer att jaga bort när vårknopparna börjar titta upp i rabatterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar