Grattis farfar

Min farfar föddes precis idag för 124 år sedan i en stuga i Roslagen. Han hade en bror som hette Gunnar och alltså hade namnsdag just idag. Bröderna umgicks inte så mycket. Det var långa avstånd och var och en hade nog med sitt men den 9 januari varje år ringde de och gratulerade varandra. Det här var på den tiden det bara fanns fasta telefoner och båda var av den uppfattningen att telefon endast skulle användas för korta, nödvändiga meddelanden. När barn och barnbarn var samlade hos farfar för att äta födelsedagstårta blev det alltid alldeles tyst när telefonen ringde och farmor utbrast lite nervöst: Svara nu, det är Gunnar som vill prata med dig. Alla lyssnade andäktigt och samtalet utspann sig ungefär så här: Jasså är det du. Jaha tack, tack, jag får önska detsamma. Jo det är väl som vanligt, man ska inte klaga, och själv då? Jaha, har det hänt något speciellt då? Nähä, nej inte här heller. Ja, tack för att du ringde. Ja tack, hälsa själv. Hej hej. Farfar lade på luren, torkade svetten ur pannan och drog en suck av lättnad. Årets samtal var över och nu fick farmor sköta telefonen ända till januari nästa år.