Livskraft

Alunrot "Marmalade"

Timjan med en rosmarinkvist i förgrunden

Mattram

Julrosor

Jag beundrar dem verkligen, trädgårdens överlevare, som efter varje snö- och köldknäpp reser sig igen. Bland allt brunt, visset och halvruttet grönskar de vackert och lyser upp trädgården. Jag kanske skulle tänka lite mer på det när jag väljer växter nästa gång. Alla minns vi väl 70-talets "gröna våg" då man enbart skulle ha vintergröna buskar och träd i sin trädgård. Kanske inte var så dumt ändå. Åtminstone en grön hörna dit man kan gå och njuta när grönabstinensen slår till. 

Konstiga bilder

Vad är det för konstiga bilder hon inleder den här veckan med då? Ja de ser kanske inte mycket ut för världen men är ändå ett av de första tecknen på att våren är på väg.

Här är en som har kommit riktigt långt. Vad det är? Tja, säg det. Mina goda idéer om att pricka in alla planterade lökar på en tomtkarta har fortfarande inte kommit till skott (hahaha). Jag intalar mig själv att det är ganska charmigt att ha trädgården full av överraskningar frampå vårkanten.

Till och med bakom gardinen i sovrummet hittade jag knoppar på gång. Orkideer ska glömmas bort ett tag och det är jag verkligen bra på. Nu har den kommit igång ordentligt och får flytta fram på en synlig plats på fönsterbrädan.

Vårtecken

Långt ute på Grankullavikens is sitter två havsörnar och diskuterar. Som två svarta prickar i allt det grå, funderar de över när isen äntligen ska gå upp och viken fyllas av härliga delikatesser i form av gräsänder, knipor, vigg med flera. Mmmmm....det vattnas nästan i munnen av blotta tanken.

Lite längre söderut på Öland, omkring Källa, har de första grågässen landat och betar av det späda gröna gräset.

Familjen sångsvan har lyckats klara sina fjolårsungar över vintern och föräldrarna vakar nu stolta över ungarnas framsteg i konsten att stå på egna ben. 

Snart!

När vi vaknade i morse var det +4 grader ute. Då lade jag undan alla mina isbilder och började titta lite bakåt i tiden i min fotosamling och vet ni, om mindre än en månad kan det se ut som på dagens bilder. Innan jag hann ur sängen ropade en kattuggla alldeles utanför fönstret och på min promenad i går var det en helt annan aktivitet på fåglarna. Det hörs lite sång både här och var i buskarna. I dag ska jag åka och köpa lite fin jord plus såjord och sedan kan jag peta ner de första fröna i sina krukor och försiktigt börja väcka pelargonerna! Ha en riktigt fin lördag!

Biologisk mångfald

För tidigt för vårsådden?

Vid Högby hamn fick jag hoppa mellan barmarksfläckarna i mina kängor utan broddar.

Jag fick ett viktigt upprop i min maillåda. Ytterligare ett hot mot den så viktiga biologiska mångfalden är under uppsegling. Läs gärna själva och ta ställning:  http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8361
Hon som skickade mailet skrev också att hon just sått 12 olika sorters tomater. Den möjligheten kanske försvinner  om EU:s idé går igenom. Även djur, fåglar och insekter hotas av stora arealer med en enda gröda. Vi har redan sett det på flera arter, bland annat sånglärkorna, som minskat drastiskt.
Själv har jag inte petat ner några frön ännu men tänkte inhandla en påse såjord i morgon. Det börjar verkligen klia i fingrarna nu!

Ölands norra udde, dålig sikt...

I går var vi verkligen insvepta i en mjuk, tät dimma. Under morgonens minusgrader fick tuppen på garagetaket en vacker kontur av frusen dimma. Riktigt stilig blev han!

När dimman var som tätast hade vi nog ungefär femtio meters sikt. 

Jag såg knappast vattnet på min promenad och den stora stenen som annars är iögonfallande, smälte ihop med allt det gråa. Ute över vattnet ropade trutarna ideligen för att hålla reda på varandra. Jag såg dem inte. De hördes bara. Nästan lite härligt kuslig stämning! Började likna Skumtimmen! Kanske dumt att gå ensam så här.

Plötsligt såg jag något skymta längre bort på vägen. Vem var det? Här brukar jag aldrig möta någon den här tiden på året. Lite närmare såg jag...åh, det var gubben och hunden som hade gått för att se var jag hade tagit vägen.

Än finns det hopp

I går lyckades äntligen solen att ta sig igenom den tjocka dimman och pelargonbladen i fönstret började plötsligt lysa fräscht vårgröna.

Jag lyssnade till det härliga ljudet av smältvattnets droppande ner i vattentunnan. En riktig vårsymfoni!

Det tog inte lång stund förrän ringduveparet landade på trådarna och luftade sina fjädrar.

Utmed stranden upp till norra udden dök den första soldyrkande turisten upp. Själv plockade jag bort broddarna från mina kängor. Nu är det barmark på alla ställen där jag brukar gå.