Lördagsgodis

Om man stod med sin enkrona i handen och valde i blommornas godiskiosk, precis som man stod vid de gamla systrarnas godiskiosk som liten, skulle nog valet falla på de frestande trädpionerna. Som en översvallande korsning av marshmallows, jordgubbsglass och sega sockerbitar, lockar de alla mina sinnen. Tillsammans är vi starka, säger trädstammarna, och trycker sig tätt intill varandra, som de cellofanklädda lakritspinnarna i godiskioskens glasburk. Och nu tillbaka till verkligheten! Ett stilla regn faller här i dag, till glädje för alla utom korttidsbesökande turister. Trevlig lördag!

Lite nostalgi

Jag blev inpetad av en god vän i en Facebookgrupp för alla som växt upp på samma ställe. Det fick mig att leta fram gamla klasskort och annat från den tiden. Klasskortet är från andra klass i Handens skola. Nästan alla flickorna har sidbena och ett hårspänne och många har ett resårskärp runt midjan och jag vet att mamma fick cykla till sybehörsaffären och köpa brett resårband i metervara och passande spännen. Det gick inte åt så många centimeter runt midjan på den tiden. De flesta av oss hade hemstickade tröjor också. En lyxvara nu för tiden.

På konfirmationskortet har de flesta av flickorna sin första permanent och skor med taxklack och pojkarna är högtidligt uppsträckta i sin första kostym. Ganska skönt att de flesta församlingar numera håller konfirmanderna med kåpor. Konfirmationsklänningen var en stor utgift för föräldrarna och den användes aldrig mera

Intåg i sommarhagen

Kan man ha det bättre än så här, frågar sig kossan , som tillsammans med väninnor och barn just har kommit ut i sin härliga sommarhage. Massor av grönt gräs, mjuka vallar av vinterns uppspolade sjögräs att vila på och det svalkande vattnet alldeles intill. Tja, säger jag, de är inte så illa här heller. Tvätten torkar på linan i de svaga vindarna och jag sätter mig med en kopp kaffe i skuggan av clematisen och lyssnar på tornseglarnas skrin högt uppe i luften. Skolbussen kör förbi utanför efter att ha släppt av grannens småflickor som nu bara har examensdagen kvar före sommarlovet och några turister cyklar förbi i färggranna shorts. Man ser på kläderna vilka som är bofasta här och vilka som är på sommarsemester. Barbent och kortärmat = turist. Långbyxor och jacka= bofast.

Tindrande barnaögon

I går kom det en hel busslast med förskole- och lågstadiebarn på besök till Skäftekärr och jag fick äran att vara guide för en av grupperna, ett tjugotal förskolebarn med lärare. Småflickorna flockades runt mig och beundrade mitt halsband medan killarna genast gjorde egna utflykter åt alla håll. Till slut gick de fint på led ner till järnåldersgården. Alla stod andäktigt med stora ögon när jag frågade om de tyckte att jag skulle knacka på järnåldershuset för att se om någon var inne. "Kom in hit" ropade någon inifrån mörkret och barnen fick försiktigt gå in och sätta sig på bänkarna runt elden.Det var dagens järnåldersman, Jon, som fick svara på många frågor t ex "hur gammal är du?". I dag har jag en hel lång dag utan något inbokat och jag njuter av blotta tanken på det medan jag beundrar dammens näckrosor och en badande koltrast genom sovrumsfönstret.

Stoppa tiden

En bekant pratade häromdagen om att "man bär alla sina åldrar inom sig". Visst är det så och ibland kan man till och med tro att man är kvar i någon av de tidigare åldrarna och får en chock då verkligheten stirrar emot en från spegelbilden en tidig morgon i badrummet. Tänk om man kunde kombinera den 60-åriga erfarenheten med den 30-åriga fasaden, det skulle bli perfekt. Fast kanske ändå inte, om man tittar på alla Hollywoodfruar och andra avskräckande exempel. Men med att stoppa tiden menar jag nog ändå något enklare. Jag vill dra ut lite på juni månad med de ljusa nätterna, blomningen och fågelsången. I morse när jag tittade ut hoppade en badsugen näktergal omkring på kanterna av trädgårdsdammen bland blommande förgätmigej. Det är sådana ögonblick som jag vill ha fler av.

Sand och sten

Öland vilar på mjuka kalkstenshällar men här och var ser man spår av de stenar från Småland som inlandsisen sköt framför sig och placerade här. Sand och stenar kan vara så vackert och havet och vinden formar om sanden dag för dag och skapar nya formationer för betraktaren. I dag ska vi fixa lite i trädgården och bland annat plantera en ros. Vi köpte den i tron att det var en klätterros, men där såg vi inte upp ordentligt. Det visade sig vara en buskros som hamnat i fel rad hos trädgårdsmästaren. Eftersom resan för att byta den kostar mer än vad rosen gjorde, planterar vi den istället. Det kanske visar sig vara en riktig lyckoros. Vem vet!

En enkel grillafton för två

Mellan regnskurarna i går lyckades vi klämma in en grillmiddag på uteplatsen. En skål sallad med egenhändigt odlad ruccola och plocksallad, dyrt inköpt färskpotatis och varsin karréskiva var tillräckligt för att det skulle bli en festmåltid. Lilla hunden parkerade sig vid sitt utsiktshål i spaljen, aklejorna blommade vid vägen, bergsklematisen hängde över våra huvuden och ormbunkarna är frodigare än någonsin i år. Efter middagen var det dags att njuta av musik i TV2. Sommarnattskonsert från Schönbrunn i Wien, så skön motvikt mot alla skrikiga "underhållningsprogram".