För vem bär du ditt rosa band?

 

När jag var 45 år kände jag att något hade förändrats i mitt ena bröst. Det var inte längre bekvämt att sova liggandes på mage, det var i stort sett den enda förändringen. Jag sökte upp en gynekolog. Han kände och klämde men allt var OK enligt honom. Inga knölar eller  annat gick att känna. Jag envisades dock med att få en remiss till mammografi och fick det till slut fast han tyckte att det var onödigt. Några dagar efter mammografin fick jag besked. Fullt av små förändringar, troligen maligna!

 

 

In till lasarettet för en biopsi trodde jag men det blev en tårtbitsoperation direkt. De fick bort allt och jag skulle på kontroll efter ett år. 10 månader senare kände jag igen att något var förändrat. Operation igen, hela bröstet togs bort. Efter några veckor fick jag telefon. De ville fortsätta att ta bort en del lymfkörtlar. Ny operation och nervös väntan på besked. Behövde jag ytterligare behandlingar? Efter onkologdiskussioner kom man fram till att det inte behövdes.

 

 

Kontroller, sömnlösa nätter då jag inbillade mig nya knölar, nya kontroller, en arm som började svullna, lymfödem, behandlingar, plastikoperationer, ja det kunde bli en hel bok. Så...jag bär mitt rosa band för alla kvinnor. Ingen borde behöva råka ut för det här och dessutom: Var uppmärksamma, känn efter och kolla, var envisa om ni anar den minsta förändring, tacka aldrig nej till erbjudna mammografier. Jag lever i dag för att jag kände efter själv och var envis! En väninna som blev sjuk ungefär samtidigt förnekade, lät sig nöjas med råd om att det nog inte var något farligt, dröjde i det längsta med att gå tillbaka när förändringarna blev tydligare och hon lever inte i dag.

 

 

Kålpudding och annat världsligt

 

Medan jag klev omkring bland den envist blommande triften på min vanliga promenad började jag plötsligt tänka på helgens kålpudding.

 

 

Den enorma starflocken flög omkring i halsbrytande svängar medan jag memorerade receptet från dagstidningen. Skär kålen och koka den mjuk i smör och lite rapsolja. Blanda lammfärs med finhackad lök, grovt rivna äpplen och hälften av den mjuka kålen. Salta och peppra. Bred ut färsen i en form, lägg över resten av kålen och späd med 3-4 dl buljong. In i 200 grader i 35-40 min.

 

 

Precis så gjorde jag, satt klockan på 40 min och tog en paus. Efter några minuter började det lukta väldigt bränt. Va, spillde jag ut något i ugnen? Till min fasa var hela ugnsbottnen täckt av kokande, bränd buljong. Vad var det som hände? Jo, min älskade form, bra till tårtbottnar och allt möjligt annat hade fått ett mikroskopiskt hål i ena kanten. Så var det med den lysningspresenten! Efter 50 års tjänstgöring blev den förpassad till soporna. Jag fick torka ur ugnen, pytsa över allt i en annan form och börja om igen. Men kålpuddingen blev till slut supergod!

 

 

Sommar, sommar, sommar...

 

Bara +2 och vinterjacka på sa de på lokalradion från fastlandet i morse. Vadå? Här är det +13 just nu på morgonkvisten.

 

 

I trädgården blommar det på och många växter börjar om på nytt. Några tycks föredra det lite svalare och fuktigare klimat som råder nu.

 

 

Skulle sitta fint med en frostnatt så det blir lite färger på träden , sa maken i går. Själv kan jag klara mig utan frost hur länge som helst.

 

 

I hamnen

 

Nu börjar det bli glest mellan husbilarna i Böda hamn och det finns plats för att kika lite på alla rastande gäss och änder. Det var en riktigt skön dag igår och vattnet låg spegelblankt.

 

 

Korna tog en paus på strandkanten, en liten svallvåg så hade hon blivit våt om stjärten.

 

 

Vid kajen pågick förberedelser för upptagning av båtar. Känns lite vemodigt men förstås bättre att göra det i vackert väder än när temperaturen sjunker och kulingvindarna ligger på.

 

 

Ännu en bild att titta på i vinter och minnas eller se framåt beroende på vilken sida av nyår det är!

 

 

 

 

Va, är det redan helg igen??!

 

Vart har den här veckan tagit vägen? Det var ju inte längesedan det var skördefest och nu är det lördag igen! Vad har jag gjort då? Jo, i går t ex stod jag en lång stund framför sovrumsfönstret och betraktade den här rödhaken, som tittar så intensivt på något en bit ifrån.

 

 

Det var den lilla kaninen som rödhaken studerade ingående. Jag hoppades länge att de skulle komma så nära varandra att jag kunde få med dem på samma bild men det lyckades inte.

 

 

I torsdags var jag (som vanligt) en sväng till Ölands norra udde och då upptäckte jag den här havsörnen långt, långt därute. Lämpligt nog hade han parkerat sig på skylten om fågelskyddsområde. Han kände sig säkert extra trygg där!

 

 

Lysande rött

Oxel

 

Nu lyser hela Norra udden i rött. Torkan i augusti gjorde att många träd fällde sina löv, så bären framträder extra tydligt i år. Det är oxel, hagtorn, rönn, olvon, nypon och benved. Jag har säkert glömt något.

 

Olvon

 

Det är fantastiskt vackert och talar för att det kommer mycket fåglar hit och äter under vintern. Kul för oss fågelskådare!

 

Nypon och varfågel

 

I går såg jag den första vintergästen, en varfågel!

 

 

I solnedgången

 

Dagarna krymper alltmer och vi måste passa på att utnyttja den ljusa tiden. Redan vid 18-tiden i går kväll såg det ut så här över Kalmar sund.

 

 

Ute vid Fyrön åt sjöfåglarna kvällsmat i solens sista strålar övervakade av kung Havsörn som tronade på den stora stenen i mitten.

 

 

Den stora starflocken, som är på genomresa, radade upp sig på trådarna men alla fick inte plats. Många trängdes i det höga gräset under trådarna och i oxelträden strax intill.