Hemåt i den ljusa sommarnatten

Vi vandrade hemåt i den ljusa sommarnatten efter en trevlig middagsbjudning hos kära vänner.

Det var nästan lite ljummet och månen lyste upp vår färd från sin plats ovanför kvarnvingarna. Här och var hördes skratt och prat från människor som fortfarande satt ute i sina trädgårdar.

Framför mig på gatan gick andra delar av sällskapet och ibland stannade vi till och lyssnade till näktergalarnas nattliga konsert och nattskärrornas spinnande ljud bortifrån torrängsmarkerna. Tidigare under dagen var jag och pratade fåglar i naturrum Trollskogen inför en trevlig och intresserad publik. Nu börjar förberedelserna inför nästa veckoslut. Vad då? Jo, det får ni höra under veckan.

Lördagsgodis

Växtkraften är enorm och de små gurkorna ser ut att växa flera cm om dagen. Jag ser fram emot en av sommarens delikatesser nämligen gurka, fint hyvlad med osthyveln och nerstoppad i en skål med färskpressad citron, lite socker och vitpeppar. Mums!

Och vad hittade jag här då? Den allra första tomaten! Basilikan har också tagit fart i sina krukor, så snart kan det bli fest på mozzarella, basilika och tomat med en god olivolja över.

Blomsterbönorna växer på och blommar till och med redan just där solstrålen ordnade med punktbelysning. Störbönorna har jag just stoppat ner i jorden. Jag behöver mycket bönor till kommande vinters 5:2-dagar. Trevlig lördag på er, för det är väl lördag? Svårt att hålla isär veckodagarna när helgerna trasslar till det.

6:e juni

I dag ska vi fira vår nationaldag och tänka på vilken tur vi har att vi bor här! Vi ska vara stolta, generösa och välkomnande till dem som inte haft samma tur. Vi ska heller inte hela tiden backa på våra seder och bruk av rädsla för att såra sådana som inte har samma bakgrund, vilket tyvärr är en tendens i dagens samhälle. I stället ska vi dela med oss och marknadsföra våra traditioner och det sätt som vi lever på. Då blir det bra för alla!

Nu blommar alvarsgräslöken och färgar hela alvaret i lila-rosa nyanser. Det för mina tankar till det svenskaste av allt, nämligen potatis, gräslök och sill  och ett litet glas med starkt därtill.

Inte bara blåeld

Om några veckor börjar blåelden, som nästan är en turistattraktion, att blomma och sedan kommer cikorian med sina himmelsblå ögon. Men redan nu finns det på några ställen en liten blomma som drar blickarna till sig.

Liten och späd men utbredd i stora områden utmed Stenkustens slingrande väg.

Det är en vild variant av lin som mjukar upp kalkstenen med sin vackra blå färg. Utan att vara expert på området tror jag att det är berglin som är det korrekta namnet. Hur som helst, vackert är det!

Även i dag regnar det här hos oss, vilket egentligen inte gör så mycket. I går hann jag rensa flera meter rabatt mellan skurarna och kanske hinner jag med en bit till om det blir uppehåll framåt eftermiddagen. Jag får koppla om till yr.no och titta efter hur läget är.

Att se den enskilda individen

Flera dagar i rad har jag besökt de unika alvarsmarkerna här omkring och beundrat blomsterfloran. I det stora havet av blommor är det lätt att missa de enskilda individerna, men plötsligt fastnade mina ögon på getramsen.

Så fräscha i sin grönvita prakt, lite liljekonvaljlika kanske och släkt på långt håll eftersom båda arterna ingår i den stora familjen liljeväxter.

I motljuset från den nedgående solen blir bladen lika vackra som de vaniljdoftande klockorna. Jag väcktes före kl 5 i morse av gökens ihärdiga hoande. Något att tänka tillbaka på när mörkret omfamnar oss och vinterstormarna tjuter kring huset.

Sena kvällar

Månsken och näktergalssång. Inte kan man sova då! Den här tiden är så kort och snart är de vanliga mörka kvällarna här igen.

Tokenäsfyren blinkar regelbundet till sjötrafiken när vi smyger runt i buskarna och lyssnar efter de nattaktiva fåglarna.

Långt ute i sundet passerar Gotlandsfärjan i den nedåtgående solens sista strålar.

Innanför de upplysta fönstren sitter människor på väg mot en efterlängtad semester eller kanske gotlänningar äntligen på väg hem efter arbete på fastlandet. Min fantasi skenar iväg en stund men nej...det var ju fåglarna som skulle ha all min uppmärksamhet i kväll.

Centralt läge, nära till allt...

Vid ICA-butiken i Byxelkrok, i en stor betongrundel avsedd för blommor, har den här måsen valt att häcka. Hon ligger envist kvar på sina ägg trots helgens anstormning av folk.

Ute på vattnet, i lä av Blå Jungfrun, gungar de sjöfåglar som håller sig lite mera på avstånd.

Tokenäs fyr är inte lika stor och ståtlig som de mera kända fyrarna på ön, men gör säkert samma nytta. Namnet Tokenäs är inte baserat på några speciella egenskaper hos invånarna där utan kommer från vikingen Toke som landsteg där någon gång i forntiden och ristade en minnessten. 

Här fortsätter fågelskådandet, ogräsrensandet och även förberedelserna för en trevlig fest som vi ska ha om några veckor. Spännande!!