Gäckande vintergäck

Tänk, det knackade på dörren och där stod en omtänksam granne och överlämnade en hel låda med vintergäck, uppgrävda i hennes trädgård. Det är samma granne som förra senvåren kom med en hel hink snödroppar för vidare plantering hos mig. Vi hade tidigare i veckan pratat om hur svårt det kan vara att få vintergäck att trivas och nu får jag alltså försöka med hennes gamla och "Ölandsanpassade" sort.
Inomhus börjar det fyllas på nu på mitt bord med sålådor och håller långtidsprognosen för vädret kan jag snart börja så ute i växthuset också.

Talltrassel och sand

Vi har en så spännande skog här på norra Öland, oftast ganska lättillgänglig för besökare. Det finns gott om markerade stigar och skogsvägar att vandra på. Mina skogsbilder i dag är tagna utmed västra kusten mellan Ramsnäs och Byrum. De havsnära tallarna försöker överglänsa varandra i konsten att se konstiga ut och de kullar som syns på bilderna är inte berg utan sandåsar. Den fina flygsanden som täcker stora delar av Öland, var (och är kanske fortfarande på vissa håll) ett problem och man gick man ur huse för att plantera olika träd, buskar och växter för att binda sanden. Numera vet man att flygsandsområdena också är viktiga för den biologiska mångfalden. Det finns både växter, insekter och fåglar som är beroende av den miljön för att överleva. Ett projekt för att återskapa några små områden till den ursprungliga biotopen ligger i startgroparna. Spännande!

Mera vårbilder

Men...så vackra hasselhängena är på riktigt nära håll! Gult och grönt har jag sett förut men allt det rosa har jag aldrig lagt märke till.

Jag kan inte låta bli att ta bilder på alla snödroppar jag ser och nu finns de överallt här, till och med i dikena utmed skogsvägarna på en del platser. Kanske skulle norpa några där och plantera i trädgården. Det är säkert gamla och härdiga sorter.

Ja, ja, jag vet att det finns hela trädgårdar översållade med vintergäck nu. Men det här är mina alldeles egna och jag är så glad över dem. Hoppas att de bestämmer sig för att det är en bra plats att växa på och förökar sig till nästa år.

Det nya huset vid Böda hembygdsgård

Sida vid sida med de gamla 16- och 1700talshusen ligger nu vårt alldeles nya hus vid Böda hembygdsgård. Enkupigt tegel på taket och de rätta dörrarna saknas ännu, men snart är det klart!

Huset är byggt i skiftesverk och hälften av byggnaden är varmbonad för att kunna förvara ömtåliga dokument och annat i rätt temperatur. Det finns också ett brandsäkert arkiv och plats för ett stort bord med stolar för styrelsemöten och annat.

Generös sponsring både av material och pengar plus massor av ideellt arbete har möjliggjort bygget. Här kan man verkligen tala om eldsjälar! Högt på önskelistan står möjligheten att ansluta den handikappanpassade toaletten till det kommunala nätet, vilket kostar mer pengar än vad föreningen just nu har på sitt bankgiro men många bäckar små.....

Lite sol skulle inte skada

Nu tycks vädret ha fastnat i en fuktig, dimmig fas utan en gnutta sol. Jag låter blicken stanna på de fina "engångsblommorna" på fönsterbänken istället för att titta ut på eländet.

Jag bestämde mig för att ställa ut mitt gömsle, ett camouflagefärgat tält med inbyggd stol, där jag kan gömma mig och fota fåglarna utanför. Medan jag höll på samlades nyfikna fåglar i träden runtomkring och tittade förvånat. "Vad ska hon göra?" De tycker tydligen att jag är lite konstig som tror att jag måste gömma mig.

Söndagen avslutades med årsmöte i hembygdsföreningen med efterföljande kaffe med semla. Så i dag är det smaldag!

Dags att sätta igång

Jag drog på mig trädgårdshandskarna och gick ut för att överblicka läget i trädgården. Oj då! Tur att vintern blev mild så inte den kvarglömda vattenkannan frös sönder. Jag vill ha en kanna stående vid varje vattentunna för att slippa springa runt och leta varje gång någon kruka har ett akut behov av vatten.

Under vintern är det meningen att de ska stå samlade i det gamla växthuset, väntande på vårens ankomst.

Därinne var det riktigt vackert med alla guldgula löv som dalat ner från vinrankan under vintermånaderna. Någon dag nästa vecka ska jag skaka ner de sista och kratta ihop dem.

Tillsammans med de physalisfrukter som föll till marken när jag slängde ut plantorna i början av november, blev det nästan ett konstverk. De övermogna frukterna ska jag skrapa ihop och bjuda sidensvansar och koltrastar på. Det blir ett riktigt kalas!

Vi försökte också bränna av lite gräs i ett vildvuxet hörn, men mer än så här blev det inte. Det var fortfarande för fuktigt för att det skulle ta sig ordentligt.

Så himla glad

Ska vi handla något innan vi åker hem, frågade maken. Nej, svarade jag, som just skrinlagt planerna på att köpa ett knippe tulpaner till helgen och istället ta in några forsythiakvistar. Det blir dyrt att köpa tulpaner till precis varje helg. När vi kommer hem hänger det någonting på handtaget till ytterdörren. Ett väl inslaget stort knippe av tulpaner!! Tack för en trevlig tisdagseftermiddag står det på en vidhängande lapp. Så fort jag hinner ringer jag upp avsändaren. "Det var så härligt att få skratta ordentligt" säger hon, "Tack för ditt föredrag. Det var det bästa på länge." Hon var glad, jag blev också jätteglad, speciellt med tanken på att jag hade spridit glädje till 40 personer under veckan (ja, 39 kanske, det är alltid någon som inte är av samma åsikt) och förhoppningsvis sprids det till alla som kommer i vår väg. En riktigt glad lördag på er!!