Att koppla av en stund

Brandvarnare, här i en rolig form, är ett måste i alla hus

"Kom över och ät middag på torsdag". Tänk, ibland kommer ett sådant erbjudande precis rätt i tiden. Efter några stressiga veckor med många saker att klara av och dessutom en gäst som skulle tas om hand, var det så skönt att bara sjunka ner i en stol med goda vänner runt omkring och en läcker middag på bordet. Mycket prat och skratt i en vacker miljö medan solen sakta sjunker bakom trädtopparna. Tack för den kvällen, kära granne!

Dags att se över garderoben

Nu mina damer (och herrar) närmar sig hösten med stormsteg och det är dags att se över höstgarderoben. En ny liten hattskrålla kanske, så inte frisyren blåser bort i höstvindarna och en värmande halsduk runt halsen. Alla dessa exempel på hur vi kan klä oss i höst hittade jag hos "rostiga tanten" dvs I&I Christina Prütz, som inte bara har rolig trädgårdsdesign. Själv skulle jag kanske föredra något i blått, liknande min överdådigt blommande frilandshibiscus.

Still going strong

1100-talsport. I bakgrunden skymtar Elof, den outtröttlige, oavlönade guiden i kyrkan.

1100-talet och framåt. Kyrkan var den trygga tillflyktsorten när fiender siktades ute på vattnet. De tre våningarna rymde skyttar högst upp medan kvinnor och barn samlades på mellanvåningen, skyddade av de tjocka stenmurarna. Under 1800-talet plockade allt virke bort för att användas i den nya kyrkan och endast det vackra och mäktiga skalet står orört. Några gamla träportar finns kvar. Furuvirket i en av dem är daterat till 1100-talet och de breda plankorna kommer från en gigantisk tall som måste ha varit en liten fröplanta på 900-talet, kanske ännu tidigare.

...och våra fäder sova under kyrkohällen...

De stora gravhällarna är imponerande, kanske den enda rikedom som fanns på det fattiga, stenrika norra Öland.

De äldsta har legat här orörda ända från 1100-talet

På en del kan vi fortfarande urskilja bomärket från den gård som ägde graven...

...och till och med initialer som ofta slutar med D eller S för dotter och son

Fint att ha gäster ibland så vi kan ut och "turista"på alla fina platser häromkring. I går besökte vi Källa gamla kyrka, ett av mina favoritställen. Kyrkan, från 1100-talet, avpolleterades när den nya kyrkan byggdes på 1800-talet, och nästan hela inredningen flyttades också. Nu står där en vacker, mäktig kyrka, avskalad på det mesta av lösöre och träinredning, vilket i mina ögon gör den ännu mer imponerande. I längden ser den också ut att vinna över sin "moderna" konkurrent. Det blir allt mer populärt med vigslar, dop, konserter och gudstjänster i den mäktiga byggnaden under sommarhalvåret. Mer om kyrkan i morgon.

Amiralerna är här

Jag har gått här och spanat och väntat. De borde komma nu, amiralerna, de vackra, stora fjärilarna. Och så plötsligt fanns de där. 6-7 amiraler fladdrade runt bland de övermogna, halvjästa plommonen på marken och stack ner sin långa snabel på de ställen där det var tillräckligt mjukt. Ju ruttnare desto godare! Amiralfjärilen tillhör södra Europa men en del flyttar till sydligaste Sverige under våren och en del unga exemplar kan komma hit på höstkanten. De som inte packar och drar tillbaka söderut innan vintern kommer överlever knappast här. Då ska de ha stor tur och hitta det perfekta övervintringsstället.

Nyheter

Den mörka salvian

Blodhibiscus

Pålitlig rävsvans

När årets frökataloger kommer är det frestande att prova något bland nyheterna. I år föll jag för de mörka, mättade färgerna hos blodhibiscus "Red shield" och salvian "Lighthouse Purple". Jaha, hur blev det då? Nja, säger jag, inte precis som jag hade hoppats på. Den röda hibiscusen som skulle vara fin till samplanteringar känns faktiskt lite spretig. Jag såg några plantor i en handelsträdgård också och det var samma sak med dem. Den ska kunna övervintra inomhus, så jag ska prova med det. Den kanske behöver mera tid på sig. Salvian då? Ja, mörk var den men det blev inte så många plantor och det kanske ska vara lite masseffekt för att den ska komma till sin rätt. Jag kommer nog (=kanske) hålla mig till beprövade sorter nästa år. De är dessutom mycket billigare. Rävsvans blommar länge på hösten och rosenskäror i olika varianter är ett säkert kort. Lejongap fröar av sig och återkommer år efter år här hos mig. Jag gillar sådana sorter som går att lita på.

Inte bara i växthuset...

Det är inte bara i växthuset som det finns saker att stoppa i munnen. Det gamla plommonträdet av okänd sort producerar mogna frukter på löpande band, så det är bara att äta i kapp med blåmesar, getingar och amiralfjärilar. De sistnämnda föredrar att vänta tills plommonen är övermogna och ligger och jäser på marken. Äppelträden är överfulla och här och var får vi stödja grenarna så inte hela trädet ska falla i delar. Mina "tama" björnbär börjar också att få färg. Snart är det dags att plocka en kopp varje morgon till frukostmüsslin. Skön söndag på er!