Överleva

Ett kvarsittande nypon? Nej, den lilla rödhaken lyser upp i busken

Långt innan alla andra har vaknat är han på plats under tallen

Det är en ständig kö vid vattenhålet

De här snöiga dagarna med kulingvindar ser ut att gå mot sitt slut nu. Mest oroliga har vi varit över den lille rödhaken. Han håller till under vår tall nästan hela dagarna och äter smulor som ramlar ner från talgbollarna. Redan när det börjar ljusna sitter han där, tyst och diskret. Det ser ut att vara hans bästa tid när inga andra påflugna fåglar har vaknat till ännu och han kan plocka sina smulor i lugn och ro. Ibland fyller vi på med riven ost, så han får lite omväxling i dieten. Ibland tar han en tur till dammen alldeles bredvid och dricker vatten. Där är det en ständig kö så här års. Alla blir törstiga av dieten på torra frön och talg.

Vårvindar friska eller....?

Nu har vindarna skakat huset det senaste dygnet och snökanonerna drar förbi då och då. På de lokala morgonnyheterna hörde jag att en timmerbil gått av vägen någonstans i närheten och en bekant som ringde i går kväll hade fått köra från en snöpinne till nästa på hemvägen. Vägen syntes inte och snöröken stod som ett tätt moln i luften. I morgon...säger man från SMHI, i morgon kan det eventuellt bli lite bättre. Jag tror det när jag ser det!

Hej på dej naturen!

Trots fortsatt snö och elände märker man att dagarna blir längre och någonting är på gång i naturen. På trädens grenar sitter de små fåglarna och övar på sina visor för att kunna sätta igång och sjunga så fort vårsolen visar sig.

Kommer man för nära dem blir de lite blyga och försöker gömma sig bakom de små vingarna.

Blommorna på marken gör också sitt bästa för att pryda naturen. Överallt sticker de vackra skapelserna upp sina knoppar och trotsar vinterns grepp.

Bland vasstråna finns ett hemligt meddelande, mest lik en barnteckning. Hej på dej, naturen, vi förstår vad du försöker säga. Det är dags nu att försöka bekämpa vintern!

Ja, inte vet jag...

...vad rubriken ska vara i dag. Jag går här och vattnar mina blommor och så får jag plötsligt se att den lilla blå campanulan på matbordet återfinns perfekt inramad i den gamla spegeln en bit ifrån. Små guldkorn i vardagen! Ett härligt gäng "gubbar" knep en finalplats i Melodifestivalen. "Vi skäms lite över att vi tog en plats från ungdomar som behöver den bättre. Vi gjorde det här mest på skoj." sa de efteråt. Då vill jag säga: "Sluta skämmas!!" Det behövs lite motvikt mot den trend som härskar nu. Vackra, sexigt klädda (eller oklädda) tonåringar som står och vrider sig och där inte sångrösten kommer i första hand, börjar vi få nog av. Det visar röstresultatet här och också de två melodier som ligger som etta och tvåa på Svensktoppen just nu. Ja ja, jag vet att jag börjar bli gammal och bitter, speciellt en grå och kall tidig måndagsmorgon som idag! I morgon lovar jag att vara positiv igen.

Ett helt stim av släktingar

Under den gångna veckan har vi fått en förklaring till att vi alltid fascineras av sjö och hav. Nya vetenskapliga rön har påvisat att vi är nära släkt med abborrarna! Inte konstigt då att alla mina utflykter går till havsstränderna häromkring, oavsett väder. Det är mitt DNA som styr mig! Det är till och med så att abborren är närmare släkt med oss än vad han är med t ex hajarna. Så alla kära släktingar där under vattenytan, nu är det slut med nystekt abborre på middagsbordet. Vi kan ju inte äta upp släkten!

Ljus och värme

Jag har ett stort behov av att åka en sväng till Ölands norra udde flera gånger i veckan. I går var det en sådan dag. Vädret var lite grått och disigt och tyvärr blev det värre och värre ju längre norrut vi kom. Vid de sista brevlådorna på vägen ut var det byamöte. Två personer stod och samtalade. Den ena var fiskaren på orten. "Det finns inga fåglar idag" sa han. "Jag har just varit ute på vattnet och det var alldeles tomt. Men du kanske hittar någon sällsynthet i alla fall" sa han. "Man får aldrig ge upp" sa jag, "rätt som det är händer det". Tomt var det ändå på min korta promenad i diset. En optimistisk talgoxe satt och sjöng på en gren, tre havsörnar satt och vilade upp sig långt ute på isen och svanarna trampade runt i issörjan och längtade efter våren. Vi åkte hem, eldade en brasa i kaminen och tände några ljus. Ännu är det långt till vår innan rönn i blomma står, sov du lilla vide, än så är det vinter!

Kött

 

 

 

I går åt vi kyckling. Åtminstone var det någon sorts fågel. Man vet inte så noga numera. Jag har alltid varit öppen för att prova olika sorters kött. Jag har ätit både get, kanin, mufflonfår, duva, struts med mera, en del supergott och en del en engångsupplevelse. Men...jag vill veta vad det är som jag har på tallriken!! Vi ka äta hästkött också, både i form av hamburgerkött och hästbiff, men under som vi tror och hoppas, kontrollerade former. Inga gamla nödslaktade hästar, medicinerade tills det inte gick längre och sedan sålda under falskt namn. Hoppas att den här "kötthärvan" för det goda med sig att kontrollerna på vår mat ökar ytterligare. Jag blir också upprörd när vår dagliga gäst, sparvhöken, inte håller sig till de pilfinkar som jag har sagt att han får ta, utan norpar en av mina små söta blåmesar.