Oktobersol

Jag gick vägen under de stora ekarna ner till östra stranden för att möta morgonsolen

Ännu syntes ingen sol men de bulliga molnen i söder hade fått en rosa morgonton

och den kalla sanden i vattenbrynet sög begärligt åt sig av den första svaga värmen

Så, plötsligt, steg det eldröda klotet upp över horisontens kant

och en kort stund senare var det ända uppe bland molnen, som skrämdes bort och vi fick en vacker och solig brittsommarlördag.

Greve Moltke och jag

I går tog hunden Chessie och jag en promenad till min grannes vackra äng, full av fruktträd. "Gå och plocka" sa hon. "Det finns Greve Moltke och en massa äpplen." Genast såg jag bilder i huvudet av vårt päronträd i trädgården där jag växte upp. Min syster och jag var inte bortskämda med överdådig mat och godis, men under frukt- och bärsäsongen hade vi stort sett fri tillgång till allt som växte i trädgården. Vi började äta när krusbären blommade och slutade när de sista äpplena hade förvandlats till isklubbor. Men...det fanns ett undantag. Päronen på Greve Moltketrädet skulle försiktigt plockas ner och eftermogna på den svala verandan. De fick inte röras förrän det var dags för min systers födelsedag i slutet av oktober, när de skulle läggas upp på fruktfatet och serveras tillsammans med läskedryck och karameller efter kaffet och tårtan. Nu är jag stor och gör som jag vill! Chessie och jag mumsade på Greve Moltke igår kväll fast det nästan är tre veckor kvar till min systers födelsedag. Hon äter kärnhuset och jag resten.

Rosa band

Ingen har väl missat att oktober är en insamlingsmånad. Radio- och TV-inslag, annonser, försäljning av band och skramlande bössor stöter jag på överallt. Hur mycket berör det då? Visst, jag köper rosa rosetter och stoppar några sedlar i bössorna och känner mig nöjd med det. Kanske tänker de flesta: Synd om dem som drabbas! som om det är något avlägset ont ungefär som en jordbävning i Japan. Men jag tänker inte så längre. En dag när jag var 46 år fick jag ett telefonsamtal från min läkare. Kan du komma hit, vi har hittat förändringar på dina bilder. Jag hade drabbats av bröstcancer! Det skulle kunna bli en hel bok om om det som sedan hände. Först en så kallad tårtbitsoperation, tio månader senare togs hela bröstet bort, tre veckor efter det blev det ytterligare en operation av lymfkörtlarna. Så småningom gick jag igenom återställande operationer och nu betraktas jag som frisk, förutom kvarstående problem med höger arm. Jag berättar det här för er för att jag vill att ni alla ska vara noga med att känna efter, gå på alla mammografiundersökningar som ni blir kallade till och också vara envisa om ni tycker att ni känner någon förändring. Jag kände inga knölar, bara en diffus känsla av att något var förändrat. Läkaren undersökte och sa att nej, det ser så bra ut. Jag var envis och propsade på ytterligare undersökningar och tur var det!

Kulen morgon

Det är mörkt och regnet smattrar mot rutorna. När jag tittar ut ser jag dammens vattenspegel som en mörk och hotande skogstjärn. Fiskarna har dragit ner mot djupet och näckrosknopparna böjer tungt sina huvuden. Ormbunkarna på uteplatsen har hastigt bytt färg från varmt grönt till höstigt gulbrunt, jag hann inte ens se när det skedde. Fuchsiorna däremot, de trotsiga ruskvädersblommorna, låter sig inte skrämmas av vattendroppar och mörker. De blommar envetet på trots att tiden närmar sig då de ska beskäras och ställas undan. Och ja, visst handlade jag en del igår. Men tack och lov för att det finns internethandel!

Shop until I drop

Oxelträden börjar byta om till höstgarderoben

Kinesträdets blad lyser som 24 karats guld

Förgätmigejen blommar fint för andra gången

I dag ska jag göra en tur till den stora staden på andra sidan bron. Jag har en lång lista på saker som ska inhandlas, mer eller mindre viktiga. Men jag vet precis hur det brukar bli. Efter korta besök i några butiker tröttnar jag på stadslivet och åker tillbaka till lugnet på vår kära ö. Men några saker har jag verkligen bestämt mig för att jag ska hitta...t ex några påslakan med fungerande istoppsmöjlighet. Jag är trött på alla konstiga variationer i linneskåpet, som exempelvis de med ett litet hål på ena långsidan där man ska pula in hela täcket och sedan försöka dra upp det till alla hörn. Vi får se vad jag hittar.

En summering av skördefesten

Ett flitigt bi uppskattade solrosorna i den blå bunken

Åkes vackra vättar

En åda slog sig ner på den mjuka rephärvan

Övergångsställe för sommarystra barn mellan badstranden och glasscaféet

I dag är tidningen full av reportage från helgen och en första summering talar om att det kanske var något mindre med besökare i år, men de som kom hade spenderbyxorna på sig och alla som sålde något är nöjda. Och så drar man en suck och tänker: Skönt, nu blir det lite lugnare ett tag framåt. Vad händer då tror ni? Jo, mitt under skördefesten fick jag en bunt nytryckta affischer i min hand. En knapp månad kvar till årets första julmarknad vid Skäftekärr under allhelgonahelgen, där jag också har en del uppdrag! Suck! I dag ska jag i alla fall ut i fågelmarkerna en sväng och kanske också börja hösta lite i trädgården. Jag skrattar lite för mig själv åt högarna med handarbeten med mera,  som jag laddade upp med inför pensioneringen. Inte en chans att jag hinner med något sådant!

Smakprov

Så var Ölands skördefest över för den här gången. Tre hysteriska men roliga dagar, då hela Öland är på benen och då bilarna kryper fram i långa rader på våra små vägar, som inte alla är vana med den belastningen. Pumpasoppa, lufsa, kroppkakor och hemmagjorda inläggningar och sylter blandas med konst, hantverk och grönsaker. En del säger att det var mindre folk än vanligt och andra säger tvärtom. Vi får se rapporterna så småningom. Mina kort och plantor sålde hyfsat bra och ledde till många trevliga och oväntade pratstunder med intresserade människor, så jag är så nöjd. Men det känns i hela kroppen att jag i princip har stått upp i tre dagar.