fredag 10 december 2010

Istappar gnistra och glimma











Naturen är fascinerande! Hur kallt, blåsigt, halt och huttrigt det än är så är det alltid vackert. Just nu hänger det otroliga konstverk av is från de flesta bebodda husen häromkring. I staden är man rädd för istappar och tittar sig oroligt uppåt hela tiden men här på landet kan vi njuta av alla isformationer. I går stod jag och tittade på nötväckan som obehindrat mumsar i sig av fågelmaten hängandes upp och ner. Det kanske vore en bra matbegränsningsmetod inför julbordet? Jag hörde också på vetenskapsradion i morse att om man tänker sig att man äter en mängd godis, så är man inte lika sugen när chokladasken kommer fram. Det får bli en tänkande jul i år! Glad Nobeldag på er!

6 kommentarer:

  1. Hej på dej! Fullt av tips för hur man kan begränsa sig i julatider, TACK! Det där med att visualisera verkar enklast att hänga upp och ner, jag vet inte jag nog inget för mig iallafall ;-)

    Ja istappar är så vackra att man lätt tappar andan...

    Kram Ingela

    SvaraRadera
  2. ...visst är det vackert, men inte alltid. I alla fall inte idag då det blåser så den nya snön som kom i natt yr ner från taken och sätter igen alla gångar. Nej usch, vad trist det är idag!

    SvaraRadera
  3. Visst är istappar vackra, fångade själv ett gäng på ett dåligt isolerat hus i närheten. Fåglarna frossar för fullt, så glad över ett gäng domherrar och ett par stenknäckar och undrar om de kommer att försvinna när de ej får sitt vanliga tillskott i jul...... De är ju vana vid en daglig extraranson av diverse godsaker.

    SvaraRadera
  4. Javisst är det vackert med snö i massor och is som glimmar, men jag håller mig gärna inomhus och kikar i fönstren på all vinterprakt.
    Ha en fin fredag!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag håller med och istappar är dessutom roliga att fota. Var själv ute igår kväll och jag måste säga att det är vackert men bistert kallt!

    Ha en riktigt trevlig helg!
    Kramar Maria

    SvaraRadera
  6. så ni är lika insnöade där nere? Det blir en lång vinter.

    Här har vi inte så mycket nötskrikor. En och annan kan man se. Jag ser aldrig mer än en åt gången heller.

    SvaraRadera