Är man liten måste man vara lite tuff för att klara av tillvaron och inte ge vika för dem som är större. Studerar man fåglarna vid fågelbordet ser man att blåmesarna, som tillhör de minsta besökarna, verkligen tar för sig och inte ger sig i första taget. Den pyttelilla gärdsmygen är en annan tuffing i naturen. Hur många gånger har jag inte blivit utskälld av en gärdsmyg som anser att jag inkräktar på hans revir. Härom dagen satt en annan liten tuffing i mitt fågelhus. En rosenknoppsfärgad gråsiska tyckte att ett hus fullt med frö var hans paradis på jorden. Han satte sig bestämt mitt i dörren och vägrade att flytta sig och släppa in andra. Talgoxarna bestämde sig till slut för att ockupera huset genom att ta sig in fönstervägen.
Det är verkligen härligt att iaktta alla fåglarna som man har i fågelstugan, hur de beter sig, Jag får för mig att dom pickar på mitt fönster när det är slut på frön, för att säga till att nu måste ni fylla på.
SvaraRaderaHa en bra Måndag!
Kram Eva
...just det där med blåmesar har man ju märkt, dom brukar vara väldigt aggresiva. Den där "rosenknoppsfärgade" (mmm, vilken härliga liknelse) gråsiska tycker jag verkar väldigt smart, det gäller ju att ta för sig i dagens (o)väder!
SvaraRaderaVisst är det härligt att ha fågelgäster utanför fönstret att titta på när vintermörkret blir för svart...och när maten är slut så pockar talgoxarna på utanför fönstret med att ryttla och tala om att maten är slut...första gången trodde jag inte på det när Ullis (frugan) berättade det men jag har sett det själv nu hur många ggr som helst...och ibland pickar de på fönsterbrädan/plåten...gråsiska har jag också haft här nu sen ett par veckor tillbaka...
SvaraRaderaHa en bra måndag!
Steffe
Trevligt med så många olika fåglar vid matbordet. Hos mej verkar det bara vara blåmesar.
SvaraRaderaHälsningar från en annan ö....