Gäckande vinter och vintergäck

Hela Öland är täckt av vintergäck! Gässen flyger över i stora flockar och tofsviporna landar. Vi hoppar över vintern och tar våren direkt istället meddelar en glad meteorolog på TV. Härligt!

Jag bläddrar bland fröpåsarna och känner verkligen att jag ligger i startgroparna. Kanske ändå bäst att vänta några veckor till. Men trädgårdsmöblerna då...tja, några stolar åtminstone mot söderväggen. Jag fixar det i dag!

I går gick jag en lång promenad i vårsolen och det riktigt brände på ryggen. Får nog byta till vårjackan snart. Och oj, vad det blänker och porlar överallt. Det är fullt av vatten i alla diken och sänkor och det svämmar över och förändrar landskapet. Är så vackert när solen glittrar i allt det blöta. Borde nog börja använda solglasögona också. Det starka vårljuset är inte bra för min begynnande starr. Jag ÄLSKAR den här tiden på året!! Men...

...nu på morgonen vaknar jag till ett stilla snöfall. Depressionen slänger ut sina armar och försöker greppa mig. Att man aldrig lär sig. Det är ju så här våren är.

 

Kroppen förgår men kläderna består!

Jag satt och letade bland gamla bilder, som jag ofta gör. Den här gången skulle jag ha en bild på en gärdsmyg till min fågelblogg. Av en slump föll mina ögon på den här bilden, tagen av maken vid ett tillfälle då jag glömt en kamera i bilen. Han passar alltid på då! Men...bilden är tagen 2014 och jag har exakt samma kläder på mig som jag har idag. Efter åtta år! Jaja, vi ska använda och återanvända, men jag kanske ska fundera över om det inte är dags med en ny jacka/kappa till nästa höst. Åtminstone till fint!

Annars är det ju så att favoritkläder gärna hänger med tills de hänger i trasor. De här röda jeansen på bilden hade jag säkert använt än i dag om de inte, sorgligt nog, sprack tvärs över ena skinkan någon gång på 70-talet! Men sedan finns det ju ett och annat som bara hänger i garderoben. Misslyckade inköp som aldrig riktigt blev så älskade och använda, som jag trodde när jag stod där i butiken. Några blev jag av med när familjens tjejer var här i somras och letade runt i klädkammaren. "Ta bara om det är något ni vill ha" sa jag och till min lycka blev några galgar hängande tomma.

Hur som helst, lite vår är på gång, även om vi inte vågar tro på det riktigt ännu. Nu ska jag röra om i kalopsgrytan. Evigheter sen jag lagade kalops senast.

 

I väntans tider

Det känns som om jag har hamnat i någon form av pausläge just nu, till skillnad mot vindarna som arbetar på utanför husknuten. Jag är lite sugen på att börja plantera om pelargonerna, men vet innerst inne att det är bättre att vänta tills det går att stå i växthuset och spilla runt med jorden. Om det står kvar efter stormen. Man vet aldrig vad som händer här vid gatan som går rätt ner mot havet. Enligt SMHI ska vi få de hårdaste stormbyarna mitt på dagen i dag, innan det långsamt avtar.

VI ska ju räkna "Vinterfåglar inpå knuten" också, den här helgen, men det ser ut att bli det sämsta resultatet någonsin. En blåmes har vi sett på hela förmiddagen idag. Får väl ägna dagen åt att plocka lite inomhus. Matsalsbordet är nog redo för en lite mer vårlik dukning. Det röda har gjort sitt för den här gången. 

Maken har fullt upp med att elda. Han försvinner då och då ut till vedboden med en tom korg och vi har eld i både köksspis och kamin. Vi kokar potatis och värmer mat på vedspisen. Känns ganska bra att snuva E-on på några kronor emellanåt. I morgon är det februari! Då brukar de första lärkorna och viporna dyka upp i mitten av månaden. Alltid har man något att se fram emot!

 

Hemma igen

Så var vi hemma igen efter nästan en månad i vårt andra hem, den lilla staden Trosa.

Men både nyinköpt och ihoplånat blev lägenheten klar att bo i även om vi saknar ett och annat fortfarande. Men vi måste skärpa oss och verkligen tänka efter innan vi köper nya saker. Mycket finns i flerdubbla upplagor här i huset på Öland. Bara att plocka med nästa gång vi åker upp. Men en ny potatisskalare efter femtio år med den gamla gjorde livet till en fest! För att inte tala om det nya rivjärnet. Maken fick använda plåster efter de första rivna morötterna. Men vad gör det när det är en minuts gångväg till apoteket.

Vi kunde fira alla helger med vår stora familj. Så härligt! Här är alla med på bild utom värdinnan som pysslade i köket. Så kul att umgås med alla ungdomarna. Vi gamlingar får så många nya influenser och idéer och det behöver vi verkligen ibland.

Några promenader både i staden och på landsbygden hann vi också med innan det var dags att åka söderut igen. Jag började faktiskt längta efter min kära Ölands norra udde de sista dagarna "i stan".

 

Så blir det jul igen!

Det ser inte ut att bli någon vit jul i år heller! Den lilla snö vi hade ett tag är borta nu och det är mest disigt och grått. Men helgerna närmar sig och jag kom att tänka på en berättelse jag har i mina gömmor nedskriven omkring 1850 av en kvinna född 1838: Julklappar hade man inte men en liten julgran med enda prydnaden i form av en bild av Frälsaren i toppen. Ett julnöje var att gå och se i fönstren i alla småstugorna då det brann talgljus överallt.

Jag som var barn 100 år senare fick julklappar, men inte alls i samma utsträckning som nutida barn. Födelsedagen och julafton var de tillfällen som man kunde få något och vad man längtade och önskade under lång tid innan. Oftast blev det något nyttigt men även det var efterlängtat. Vi var verkligen inte bortskämda på den tiden. Och talgljus i alla fönster blir det väl snart om elpriserna fortsätter att skena iväg.

Då man ej hade julgris bestod julmaten av kokt fisk och på julafton kokade mor en soppa av sviskon och russin och risgryn och smaksatte den med sirap och ättika. Jaha ja! Fisk har vi snart inte någon kvar och allt fler hoppar numera över julskinkan, som var höjdpunkten på 1950-talet. Numera nöjer vi oss med valda delar av julmaten uppblandat med "modernare" grönsaksrätter, men jag minns när jag som ung husmor i slutet av 1960-talet bjöd med farfar och farmor till julbordet. Jag visste att farmor skulle bli djupt besviken om det fattades sylta, sillsallad serverad med grädde, kålsoppa, lutfisk med mera, med mera, så det var bara att kämpa på med småbarnen hängande runt bena. Men det gick det också!

De barn som kunde gå fick följa med fadern till julottan i Böda kyrka. Den började klockan fyra. Alla slädar med bjällerklang och bloss genom Bödaskogen var en stor upplevelse för barnen. Det skulle nog många vilja uppleva. Kanske inte redan klockan fyra på morgonen utan några timmar senare. Men nu har vi ju inte snö till jul, som det alltid var på den tiden. Man behöver inte läsa vetenskapliga utredningar för att inse att klimatet håller på att ändra sig. 

Men Böda kyrka såg i stort sett likadan ut på 1850-talet, mysig och stämningsfull! Nu önskar jag alla en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR och vi kan väl alla hoppas att det blir ett riktigt bra 2022.

 

Väder

Nej, det är alldeles för tidigt ned snö....och minusgrader....och ishalka. Lägg därtill många dagar med nästan stormvindar, så är det adventsvädret på Öland.

Vi har dessutom fått betydligt mera nederbörd än vad som är normalt här. Men vad ska man göra. Det går ju inte att gå i ide förrän alla julmarknader och annat kul är överstökat. Det är bara att uthärda.

De närmaste dygnen har vi dessutom blivit lovade snökanoner utifrån Östersjön. Vad ska man inte behöva stå ut med? Nåja, vinterdäcken är på och vedboden fylld med ved. Tur det för elelementen får vi ha på sparlåga med dessa elpriser.

Elpriset ja! Häromdagen satt jag på ugnen och då gällde det att utnyttja den till max när den ändå var varm. Det blev en sillpudding med sill. purjolök, potatis och äggstanning. Därefter stod en hel ring falukorv till extrapris på tur. Lök, tomater, broccoli, senap och riven ost fick göra korven sällskap i formen. Alltihop avslutades med en långpanna fylld med min hemgjorda müssli som fick njuta av eftervärmen. Nu behöver jag inte tänka på maten de närmaste dagarna och tur är väl det. Mina tankar snurrar runt vår nästa resa upp till lägenhet, julfirande och julklappsspel. Det är så himla lugnt att vara pensionär!!

 

Slott och koja

Så där ja! Ålderdomen är säkrad. Vår nya lilla lya i vår hemstad Trosa är nu beboelig efter insamling av "överblivna" möbler från nära och kära.

Vi har haft god hjälp med inredningsarbetet och vi är så tacksamma för det. Det enda vi har behövt köpa nytt är sängar och lite småsaker som vattenkokare och annat nödvändigt. Vi vill ju inte plocka med oss för mycket från vårt öländska "slott", eftersom vi räknar med att ha det kvar flera år till.

En nyrenoverad lägenhet i ett gammalt hus med träd, berg och talgoxar på den ena sidan och stadslivet på den andra. Kan inte bli bättre. Under arbetets gång kom vi på att det är nästan exakt femtio år sedan vi köpte vårt första hus i Trosa. Nästan lite märkligt.

Hur som helst. Fungerande öppen spis, så lilla gubben kan fortsätta med sin vedhantering och jag kan fortsätta att sitta bekvämt med en bok framför en värmande brasa.

Så...nu blir det några veckor då och då nära familjen till att börja med. För Öland kan vi inte släppa ännu på ett tag.