Kul med djur

 

För fem år sedan tog jag den här bilden på min dotter med en hängiven vän bakom sig.

 

 

När jag för några veckor sedan, stannade till hos fåren igen, var det samma tacka som hängivet lutade sig mot sin ägare. Jag känner igen henne på de vita "vristvärmarna".

 

 

Och vem, av alla fåren, ville gärna följa med mig när jag gick därifrån? Jo, samma tacka förstås. Kul med djur som blir lite extra sociala!

 

 

Äta och hålla värmen

 

Man måste äta för att hålla sig vid liv, när kylan slår till och mörkret sänker sig tidigare för varje dag.

 

 

De flesta äter för att det är nödvändigt.

 

 

Men...inne hos mig är det varken kallt eller mörkt, jag äter ändå. Dags att tänka om. Bara fem månader kvar till sommarkläderna ska på igen.

 

 

Är det december eller...?

 

Men vad är det här? Bara början av november och redan isbildningar runt vattenfallets kanter. Jag minns den där hemska vintern 1965-66. Den 21 oktober, när barnbidraget kom, köpte jag promenadskor till min dotter som just hade lärt sig gå. Dagen efter kom snön och när den äntligen försvann i slutet av april, hade hon vuxit ur skorna.

 

 

Fåglarna mumsar på och rönnbären är snart slut. De får nöja sig med fågelfrö, talgbollar och jordnötter.

 

 

Tvillingarna Rådjur passade på att njuta av fem minuters sol. Här var det ingen snö. Vädret är alltid extremt lokalt på Öland. När vi fick 1dm snö i helgen var det bara 1 cm några kilometer längre bort.

 

 

Hur är det med omdömet på äldre herrar?

 

Det har varit hårt väder i flera veckor nu. Trafik både till lands och till sjöss har tidvis varit inställd och det har varit bekymmer med både kraftig vind och översvämningar, som har orsakat skador. Men vad bryr sig tuffa äldre män om det?

 

 

Härom dagen stod det ett helt gäng gubbar långt ute i vattnet, nästan osynliga i diset. Senior Fishing Group stod det på den tyskregistrerade bilen.

 

 

I dag läste jag i tidningen om en 60+-gubbe som fått för sig att segla från Norrtälje och söderut i ett väder, som får Gotlandstrafiken att ställa in vissa turer. Nu ligger hans lilla båt på Ölands strand och han togs om hand, våt och utmattad i ett närbeläget hus. Det kunde ha slutat riktigt illa.

De tror att de är osårbara, de små gubbarna.

 

 

Tre härliga dagar!

Herrskapet med produkter från egna alpackor.

 

Så var Skäftekärrs julmässa över för den här gången. Ruskvädret skrämde bort hälften av det normala antalet besökare och de arrangerande föreningarnas kassörer sliter säkert sitt hår idag, men jag upplevde tre dagar av värme, omtanke och kärlek både mellan utställare och från de besökare som ändå kom.

 

Glada lottsäljare från IOGT.

 

Roligt att träffas igen. Massor av burkar med mums till brieosten och mycket annat.

 

"Egen" glögg!

 

För oss som älskar mjölk i kaffet går det inte att vara utan denna närproducerade.

 

Glada gubbar i Borgholms dragspelsklubb.

 

Mina närmaste grannar på mässan. Och vi hade så trevligt hela tiden.

 

 

Bilder från mässan

 

Jag hann ut ibland mellan regnskurarna. Här är det invigningen av julmässan med Årets Ölänning, Hanna. Hon har en blogg också, sök på Bondbönan.

 

 

Publikrekord på fredagen!

 

 

Järnåldersfamiljen är alltid med under Skäftekärrs julmässa och bor på sin gård dygnet runt.

 

 

Det finns flera hus, tält och vagnar fyllda med närproducerad mat och  hantverk att titta in i. Ett femtiotal utställare närvarar vid mässan.

 

 

 

 

 

 

 

En dag återstår och vädret är verkligen urdåligt! Hur ska det gå?

 

 

 

 

Det tjuter runt huset under Allhelgonanatten

 

Vem ropar från havet i vinternatten

Vems gälla klagotoner är det

Som far runt mitt hus med vinden

Och söker sig in genom otäta fönster

 

Vem är du därute som inte får ro

Vem är du som sänder ett nödrop

Isande sånger som skrämmer

Så hunden morrar dovt i sin korg

 

Med vinden når oss din vånda

Du ensamma själ i natten

Dina brustna toner berör oss

Och ljuslågan darrar på fönsterbrädan

 

Från min varma bädd hör jag

Vindburna suckar runt huset

Nerifrån vattnet kommer de farande

Tunga av sand och själslig klagan

 

Ur de svarta vågorna stiger ett rop

Minns oss, vi som verkade här en gång

Försvunna, begråtna av salta tårar

Vilande nu under havets gungande täcke