För fem år sedan tog jag den här bilden på min dotter med en hängiven vän bakom sig.
När jag för några veckor sedan, stannade till hos fåren igen, var det samma tacka som hängivet lutade sig mot sin ägare. Jag känner igen henne på de vita "vristvärmarna".
Och vem, av alla fåren, ville gärna följa med mig när jag gick därifrån? Jo, samma tacka förstås. Kul med djur som blir lite extra sociala!
Jamen visst är dom sköna dessa ulliga figurer! Väldigt personliga och speciella...
SvaraRaderaNu tar vi helg!
Kram från Titti
Vilken underbar madam. Hon är nog ute efter en liten go´bit kanske... Jag har en höna hack i häl så fort jag visar mig, en riktig liten tiggarlisa.
SvaraRaderaTrevlig helg
/Anette
Det var en jättefin historia, vilka minnen en jkamera kan förmedla.
SvaraRaderaHängivenheten får man ju på köpet, U N D E R B A R T