Ensam på Neptuni åkrar

Egentligen gillar jag den här stämningen som råder ute nu. Ett avkopplande lugn och en väntan. Det är alldeles tyst förutom vågornas brusande och en och annan mås som hojtar till.

På Neptuni åkrar kryllar det sommartid av turister men just idag ser jag inte ens någon hundägare ute på rastningspromenad. Jag är helt ensam.

Långt, långt ute framför Blå Jungfrun stävar ett lastfartyg på väg mot ett för mig okänt mål.

Ett och annat spår efter turisterna har motstått stormarna.

Är det isflak som flyter runt på vattnet? Nej, ett trettiotal svanar åt lunch ute på vattnet.

Koppar

Vi var några stycken som fick dela på kopparföremål som en gammal god vän lämnat efter sig. Kopparföremål är inte längre "inne" i heminredningen men några av föremålen var riktigt vackra och användbara på olika sätt. Dessutom var det gamla bruksföremål som följt vännens släkt i generationer tillbaka (trodde jag).

Men min förtjusning svalnade lite då jag fick höra den verkliga historien bakom. Vår väns pappa hade försörjt sig och familjen som uppköpare och försäljare av diverse varor. Någon gång mitt under det brinnande andra världskriget blev han kontaktad av en representant för tyskarna som ville köpa upp koppar till krigsindustrin mot en mycket rejäl betalning. Han lyckades snabbt köpa upp en mängd kopparföremål av allmänheten,som förstås alla behövde pengar och nu väntade han på mannen som skulle komma dagen efter och hämta alltihop. Han såg framför sig hur familjens försörjning var räddad för lång tid framöver. Nästa dag kom, ingen uppköpare dök upp och drömmen gick i krasch. Familjen blev sittande med en stor mängd föremål som senare delats bland syskon och syskonbarn och nu, till sist fick jag vara med på ett hörn och dela på vår väns kvot av samlingen.

Mesigt

Det har inte precis varit ett sådant väder som lockar till utflykter med kameran under de senaste dagarna. Det blir nog bättre när jag får min rejäla regnväderscape, som jag beställde efter förra veckans blötläggning när jag väntade på att den ovanliga trasten skulle visa sig. Men det ordnar sig alltid...det finns fåglar inomhus också! Den här lilla runda blåmesen fick jag i julklapp...

...och visst har den samma, härligt runda form som sina förebilder ute i naturen.

Lågtrycket ligger kvar sa de just på radion. Hoppas att regncapen med plats för både kamera, kikare och liten tant under, landar i brevlådan idag.

Planering

Knappt har nyårsklockorna ringt förrän planeringen för det nya året är i full gång. Ja, ska sanningen fram så har vi redan då kommit en bit på väg. I går kväll spikade vi 2015 års program för Skäftekärr med några nya spännande inslag som en järnåldersmarknad och en mycket celeber gäst som högtidstalare på Nationaldagen.

Vår hembygdsförening kommer också med några nya aktiviteter, bland annat kommer vi att hålla öppet i hembygdsgården i högre grad än tidigare och bjuda på demonstrationer av olika gamla hantverk.

Maken är fullt involverad i planeringen för de körer som han sjunger i...

...och Böda Skogsjärnväg kräver mycket mankraft för att tågen ska kunna rulla på ännu en säsong. Så våra agendor är snart fulltecknade och gemensamt för alla de här aktiviteterna är att vi skulle behöva vara dubbelt så många som hjälper till. Varje ny medhjälpare som kan bjuda på några timmar eller dagar är så värdefull!

Mitt i januari

Måndag igen och den här veckan passerar vi mitten av januari. Det går med en väldig fart och det får det gärna göra under januari och februari. Från slutet av februari kan tiden sakta farten lite för då börjar vi se de första vårtecknen, åtminstone här nere i södra delen av landet.

Mina bilder i dag är från februari 2014 men redan nu kan vi nog få höra talgoxens vårsång om det blir några soliga dagar.

Om jag tittar under bladen i rabatten utmed husväggen hittar jag fullt av julrosknoppar men jag får vänta någon månad till innan de växer på sig lite och slår ut.

En klok kvinna skulle arbeta på ordentligt nu och få undan allt vad städning, bakning och annat arbete heter så det blir tid att bara gå ut och njuta när den härliga tiden börjar. Jag ska göra ett försök!

Egon stannade kvar över natten

I går morse var det lugnt, uppehållsväder och dimma. Vi åker en sväng innan ovädret kommer, föreslog jag. Alltid ser vi någon fågel. Men vi hann inte så långt innan stormen Egon bekräftade att han var på väg. Vinden ökade och snö började yra. Den redan dåliga sikten blev obefintlig och det var bara att ge sig iväg hem.

Vi fick ett snölager som dock försvann framåt kvällen när temperaturen steg och vindstyrkan ökade. Vi har haft några elavbrott och det viner fortfarande ordentligt runt knutarna här. Medelvind på 17 sekundmeter och upp till 27 i byarna med klass 2-varning för Öland och Gotland. 

Vet du vad det här är, frågade jag maken. En bild från ett rymdteleskop gissade han.  Hahaha! Det är vår spis när riset hade kokat över lite! Jag kunde inte motstå att ta en bild.

Så kan det gå!

Det var ganska fint väder här i går morse. Det var till och med en och annan glimt av solen. När vi hade vinkat av vår gäst, bestämde vi oss för att ta en ledig dag. En lite ovanlig pippi nere på södra Öland lockade och enligt SMHI skulle inte ovädret börja förrän ett dygn senare. Vi packade kaffekorgen och åkte i väg.

Bilden tagen en annan vinter. I går låg kameran på tork i bilen.

Några mil före målet började regndroppar smattra mot rutan. Suck! Den lilla pippin hade just ätit sig mätt, meddelade vänner som redan var på plats när vi kom fram. Nu vilade han middag i trekvart innan han behagade visa sig igen vid matbordet. Då var jag genomblöt och luktade vått ylle lång väg, eftersom det i princip ösregnade hela tiden, men jag fick i alla fall se den unika fågeln. På hemvägen började det snöa "lappvantar" och det blev riktigt eländigt ända tills det återstod någon mil hem till vårt lilla hus. Då var det plötsligt fint väder igen!