En vecka blev två

De skulle komma, allihop, en vecka. Men det hade vi nog missförstått. Det blev drygt två veckor innan de sista åkte vidare. Men så himla mysigt vi hade det. Och jobbigt. Vi är inte vana att hålla den farten.

Inte bara vi som blev trötta ibland. Lilla Edith, två år, behövde också en lugn stund emellanåt.

Och våra magar då! De är inte vana vid räkaftnar, mexikanska specialitéer och  andra finesser plus god dricka. Det är skillnad mot den vanliga spartanska dieten, där det växlar mellan korv, köttfärs och torskbitar. Men de fixade allt själva hela veckan och vi fick sätta oss vid dukat bord.

Vi fick lite annan hjälp här och var också! Skrapa mossa på uteplatsernas plattor är inte det lättaste jobbet.

Ibland kunde vi ändå smita iväg en stund tidigt på morgonen. Inte mycket fåglar så här års när det häckar turister precis överallt, men det var häftiga molnformationer under flera dagar.

Vi har förstås lekt mycket med minstingen och spelat Yatsy med de inte fullt så små. Här var det såpbubbleblåsning!

 

Så var dagen kommen för de sista att lämna oss för den här gången. Och vi gick in i det tomma huset, satt igång tvättmaskinen, röjde i sovrummen, letade i skåp och lådor efter saker som inte låg på sin vanliga plats, funderade över alla konstiga burkar och flaskor i kyl och skafferi med för oss okänt innehåll. Och framför allt, kunde sitta på toan en halvtimme utan att någon tog i handtaget. Men vi längtar redan tills vi ses nästa gång!

 

Juli med torka, värme och gäster

Snart har gammelmorfar sällskap på sina promenader igen, för snart är de här!

Annars handlar livet mest om att vattna. Vattnet i tunnorna är snart slut, tack och lov att vi har den gamla brunnen, där det faktiskt rinner till lite varje natt. Jag försöker hålla liv i mina växter i krukor, baljor och pallkragar. Får nog dra ner ytterligare till nästa sommar.

Men, som sagt, om några timmar är de här. Hela gänget, åtta stycken, och tar över allt under en vecka. Det enda som krävs av oss "gamlingar" är att vi ställer upp på yatzy- och bouleturnering varje kväll. Kan vara nog så påfrestande och nervpirrande.

 

Torrt och varmt

Torrt, torrt, torrt! Ibland blir vi lovade regn. Det skulle komma massor i samband med ett åskoväder härom natten. Vi förberedde oss, plockade in dynor och rullade ihop markiser. Onödig att allting blir genomsurt, tänkte vi. Härligt med 15-20 mm regn! Vad blev det då? Jo, knappt tre mm.

När det nästan börjar skymma går jag ut och vattnar i växthus och krukor. Jag stannar till en stund vid kaprifolen, njuter av doften och tittar på alla lustiga små kryp som också gillar den. Som kolibrier drar de runt bland blommorna och vingarna rör sig så snabbt att man knappt uppfattar dem.

I trädgården har jag sällskap av blåmesungar, talgoxeungar och rödstjärtungar. Så mysigt! Lite rädda men samtidigt nyfikna undersöker de allt, ibland så nära att jag skulle kunna ta på dem.

Och får vi inte regn under de närmaste dagarna så blir det knappast några blåbär eller björnbär. Trist!

 

Midsommar

Nu är vi där! Natten blir aldrig riktigt mörk och de öländska korna vänder på dygnet och äter natten lång. Ni kanske ser korumpan som sticker upp i mitten av bilden.

I trädgården spricker rosorna ut på löpande band. Nya för var dag och i går åt vi den första gurkan från växthuset. Det enda vi saknar är regn. De sju mm vi fick i förra veckan räcker inte långt. Nu lär ju sommarvärmen vara på gång också! Då kanske vi vågar ta av oss jackor och långbyxor. Ännu så länge är det enbart turisterna som springer omkring i shorts och linne.

På vår största väg, 136:an, är det ett tåg av husbilar på väg att fylla camping- och ställplatserna. Förhoppningsvis ställer sig de flesta där. Vi har redan sett exempel på "parkeringar" långt ute i vår ömtåliga natur, bland orkidéer och fågelungar. Man får se upp också för plötsligt kan de tvärbromsa för att springa ut med kameran och fotografera blåeld. Det kan bli många sådana stopp nu när hela norra Öland är täckt av den vackra växten.

I kväll sätter vi igång igen efter några års uppehåll på grund av pandemin. Midsommarstången ska kläs för att resas vid midsommarfesten i morgon kväll vid hembygdsgården. Så härligt med traditioner!

Glad midsommar till er alla!

 

Sommarens första ros

Årets vackraste tid kanske, nu när allt är fräscht och nyutsprunget. Om vi dessutom skulle kunna få lite regn, kanske inte allting hänger och slokar om några veckor.

Längst upp i norr blommar oxelträden överdådigt just nu. Otroligt vackert! Hoppas att det blir oxelbär av alla dessa blommor, för då blir det en riktigt rolig fågelvinter. Det är ju dessutom enastående vackert, när alla träd som är vita nu, täcks av de röda, glänsande bären, som kontrast mot de gråsvarta grenarna.

Vackert är det också när gullregnet står i blom.....

....och när blåelden börjar täcka kalkstenen med sin blå matta av blommor.

Då tycker vi gamla pensionärer att det är dags att fira lite extra en helt vanlig vardagseftermiddag!

 

Maj går mot sitt slut

Maj, de många aktiviteternas månad! Under helgen som gått har jag bland annat besökt Sjögrens lada.

Det är inte vilken lada som helst, utan en vacker utställningslokal för konst. Under helgen var där en samlingsutställning för många av norra Ölands konstnärer och inte minst för ägarna själva, Lennart Sjögren och Eva Forsberg, välkända namn inom konsten och poesin.

Jag tittade också in hos Caroline Möller. Upplevelsen av hennes keramiska konst förstärks av den vidunderligt vackra utställningslokalen precis vid stranden av Kalmar sund. Vi, jag och några vänner, hann med fler besök under vår rundtur. Bäst av allt, jag var aldrig mer än någon mil hemifrån. Vilken tillgång att ha alla dessa kreativa personer i närområdet!

Lördagen tillbringade jag vid vår hembygdsgård, som nu ligger inbäddad i ett hav av blommande gullregn, syren och kastanj. Så trevligt att möta alla intressanta besökare till vår lilla butik. Många roliga samtal blir det.

Sist men inte minst, en runda i naturen varje morgon känns nödvändig. Nu står vi precis på gränsen till en ny fas i naturåret. Från spirande grönska och nyanlända flyttfåglar till matning av ungar och midsommarens alla blommor. Jag vill inte missa någonting.

 

100-årskalast avklarat

Så där! Nu har vi klarat av mammas 100-årskalas. Runt 20 gäster, rostbiff, potatissallad, tårta, skåla med bubbel, blommor överallt, ja ni vet hur det är. Här ta den äldsta och den yngsta en liten paus, 98 års åldersskillnad, nästan ett helt sekel!

Ute på den inglasade balkongen hjälpte barnbarnet till med att plantera alla pelargoner, som födelsedagsbarnet hade önskat sig.

Roligaste presenten var en tröja med lämplig text. "När ska jag ha den?" undrade hon. "När du går på Bingon," svarade alla i kör.

Man kan behöva hjälp med paketöppning när man ser lite dåligt. Edith hjälpte gärna till.

Jag ringde dagen efter och frågade hur det var. "Du var väl trött i går kväll" frågade jag. Ja, när alla hade gått torkade jag disken som stod på diskstället, svarade hon, sedan gick jag ut på balkongen och tittade på blommorna innan jag bredde en smörgås och drack te. Jaha, ja! Disken hade vi inte torkat. Slarvigt av ungarna förstås. Det är ingen ursäkt att vi närmar oss åttio med stormsteg och var helt slutkörda efter en hel dags aktiviteter. I en mors ögon är alltid barnen små, oförståndiga och behöver uppfostras lite ibland.