Så där! Nu har vi klarat av mammas 100-årskalas. Runt 20 gäster, rostbiff, potatissallad, tårta, skåla med bubbel, blommor överallt, ja ni vet hur det är. Här ta den äldsta och den yngsta en liten paus, 98 års åldersskillnad, nästan ett helt sekel!
Ute på den inglasade balkongen hjälpte barnbarnet till med att plantera alla pelargoner, som födelsedagsbarnet hade önskat sig.
Roligaste presenten var en tröja med lämplig text. "När ska jag ha den?" undrade hon. "När du går på Bingon," svarade alla i kör.
Man kan behöva hjälp med paketöppning när man ser lite dåligt. Edith hjälpte gärna till.
Jag ringde dagen efter och frågade hur det var. "Du var väl trött i går kväll" frågade jag. Ja, när alla hade gått torkade jag disken som stod på diskstället, svarade hon, sedan gick jag ut på balkongen och tittade på blommorna innan jag bredde en smörgås och drack te. Jaha, ja! Disken hade vi inte torkat. Slarvigt av ungarna förstås. Det är ingen ursäkt att vi närmar oss åttio med stormsteg och var helt slutkörda efter en hel dags aktiviteter. I en mors ögon är alltid barnen små, oförståndiga och behöver uppfostras lite ibland.
Vilket härligt inlägg! Grattis till 100-åringen och grattis till dig som har en så pigg mamma. Kram, Ingrid
SvaraRaderaUnderbart! Jag blev pigg bara av att läsa om Gullan! Sån vill jag bli!
SvaraRadera/Cecilia - 55 på det 56:e