En vecka blev två

De skulle komma, allihop, en vecka. Men det hade vi nog missförstått. Det blev drygt två veckor innan de sista åkte vidare. Men så himla mysigt vi hade det. Och jobbigt. Vi är inte vana att hålla den farten.

Inte bara vi som blev trötta ibland. Lilla Edith, två år, behövde också en lugn stund emellanåt.

Och våra magar då! De är inte vana vid räkaftnar, mexikanska specialitéer och  andra finesser plus god dricka. Det är skillnad mot den vanliga spartanska dieten, där det växlar mellan korv, köttfärs och torskbitar. Men de fixade allt själva hela veckan och vi fick sätta oss vid dukat bord.

Vi fick lite annan hjälp här och var också! Skrapa mossa på uteplatsernas plattor är inte det lättaste jobbet.

Ibland kunde vi ändå smita iväg en stund tidigt på morgonen. Inte mycket fåglar så här års när det häckar turister precis överallt, men det var häftiga molnformationer under flera dagar.

Vi har förstås lekt mycket med minstingen och spelat Yatsy med de inte fullt så små. Här var det såpbubbleblåsning!

 

Så var dagen kommen för de sista att lämna oss för den här gången. Och vi gick in i det tomma huset, satt igång tvättmaskinen, röjde i sovrummen, letade i skåp och lådor efter saker som inte låg på sin vanliga plats, funderade över alla konstiga burkar och flaskor i kyl och skafferi med för oss okänt innehåll. Och framför allt, kunde sitta på toan en halvtimme utan att någon tog i handtaget. Men vi längtar redan tills vi ses nästa gång!