Torrt och varmt

Torrt, torrt, torrt! Ibland blir vi lovade regn. Det skulle komma massor i samband med ett åskoväder härom natten. Vi förberedde oss, plockade in dynor och rullade ihop markiser. Onödig att allting blir genomsurt, tänkte vi. Härligt med 15-20 mm regn! Vad blev det då? Jo, knappt tre mm.

När det nästan börjar skymma går jag ut och vattnar i växthus och krukor. Jag stannar till en stund vid kaprifolen, njuter av doften och tittar på alla lustiga små kryp som också gillar den. Som kolibrier drar de runt bland blommorna och vingarna rör sig så snabbt att man knappt uppfattar dem.

I trädgården har jag sällskap av blåmesungar, talgoxeungar och rödstjärtungar. Så mysigt! Lite rädda men samtidigt nyfikna undersöker de allt, ibland så nära att jag skulle kunna ta på dem.

Och får vi inte regn under de närmaste dagarna så blir det knappast några blåbär eller björnbär. Trist!

 

Midsommar

Nu är vi där! Natten blir aldrig riktigt mörk och de öländska korna vänder på dygnet och äter natten lång. Ni kanske ser korumpan som sticker upp i mitten av bilden.

I trädgården spricker rosorna ut på löpande band. Nya för var dag och i går åt vi den första gurkan från växthuset. Det enda vi saknar är regn. De sju mm vi fick i förra veckan räcker inte långt. Nu lär ju sommarvärmen vara på gång också! Då kanske vi vågar ta av oss jackor och långbyxor. Ännu så länge är det enbart turisterna som springer omkring i shorts och linne.

På vår största väg, 136:an, är det ett tåg av husbilar på väg att fylla camping- och ställplatserna. Förhoppningsvis ställer sig de flesta där. Vi har redan sett exempel på "parkeringar" långt ute i vår ömtåliga natur, bland orkidéer och fågelungar. Man får se upp också för plötsligt kan de tvärbromsa för att springa ut med kameran och fotografera blåeld. Det kan bli många sådana stopp nu när hela norra Öland är täckt av den vackra växten.

I kväll sätter vi igång igen efter några års uppehåll på grund av pandemin. Midsommarstången ska kläs för att resas vid midsommarfesten i morgon kväll vid hembygdsgården. Så härligt med traditioner!

Glad midsommar till er alla!

 

Sommarens första ros

Årets vackraste tid kanske, nu när allt är fräscht och nyutsprunget. Om vi dessutom skulle kunna få lite regn, kanske inte allting hänger och slokar om några veckor.

Längst upp i norr blommar oxelträden överdådigt just nu. Otroligt vackert! Hoppas att det blir oxelbär av alla dessa blommor, för då blir det en riktigt rolig fågelvinter. Det är ju dessutom enastående vackert, när alla träd som är vita nu, täcks av de röda, glänsande bären, som kontrast mot de gråsvarta grenarna.

Vackert är det också när gullregnet står i blom.....

....och när blåelden börjar täcka kalkstenen med sin blå matta av blommor.

Då tycker vi gamla pensionärer att det är dags att fira lite extra en helt vanlig vardagseftermiddag!

 

Maj går mot sitt slut

Maj, de många aktiviteternas månad! Under helgen som gått har jag bland annat besökt Sjögrens lada.

Det är inte vilken lada som helst, utan en vacker utställningslokal för konst. Under helgen var där en samlingsutställning för många av norra Ölands konstnärer och inte minst för ägarna själva, Lennart Sjögren och Eva Forsberg, välkända namn inom konsten och poesin.

Jag tittade också in hos Caroline Möller. Upplevelsen av hennes keramiska konst förstärks av den vidunderligt vackra utställningslokalen precis vid stranden av Kalmar sund. Vi, jag och några vänner, hann med fler besök under vår rundtur. Bäst av allt, jag var aldrig mer än någon mil hemifrån. Vilken tillgång att ha alla dessa kreativa personer i närområdet!

Lördagen tillbringade jag vid vår hembygdsgård, som nu ligger inbäddad i ett hav av blommande gullregn, syren och kastanj. Så trevligt att möta alla intressanta besökare till vår lilla butik. Många roliga samtal blir det.

Sist men inte minst, en runda i naturen varje morgon känns nödvändig. Nu står vi precis på gränsen till en ny fas i naturåret. Från spirande grönska och nyanlända flyttfåglar till matning av ungar och midsommarens alla blommor. Jag vill inte missa någonting.

 

100-årskalast avklarat

Så där! Nu har vi klarat av mammas 100-årskalas. Runt 20 gäster, rostbiff, potatissallad, tårta, skåla med bubbel, blommor överallt, ja ni vet hur det är. Här ta den äldsta och den yngsta en liten paus, 98 års åldersskillnad, nästan ett helt sekel!

Ute på den inglasade balkongen hjälpte barnbarnet till med att plantera alla pelargoner, som födelsedagsbarnet hade önskat sig.

Roligaste presenten var en tröja med lämplig text. "När ska jag ha den?" undrade hon. "När du går på Bingon," svarade alla i kör.

Man kan behöva hjälp med paketöppning när man ser lite dåligt. Edith hjälpte gärna till.

Jag ringde dagen efter och frågade hur det var. "Du var väl trött i går kväll" frågade jag. Ja, när alla hade gått torkade jag disken som stod på diskstället, svarade hon, sedan gick jag ut på balkongen och tittade på blommorna innan jag bredde en smörgås och drack te. Jaha, ja! Disken hade vi inte torkat. Slarvigt av ungarna förstås. Det är ingen ursäkt att vi närmar oss åttio med stormsteg och var helt slutkörda efter en hel dags aktiviteter. I en mors ögon är alltid barnen små, oförståndiga och behöver uppfostras lite ibland.

 

Öland börjar öppna upp

Mina små fräkniga fröknar i rabatten, julrosorna, blommar på och har inte förstått att vi är på väg mot midsommar, men för övrigt märks det att sommarsäsongen börjar närma sig. Alltfler butiker öppnar eller förbereder säsongsöppning. På annonstavlor börjar det bli trängsel. Mycket är på gång! Fler och fler sommarstugor öppnas upp och husbilarna blir allt vanligare (trots drivmedelpriserna).

Slånet har börjat slå ut vid Norra udden, trots kyliga vindar, och humlor surrar runt mina fötter när jag går över ängarna. Så härligt att ha sällskap av dem!

Årets första ladusvalor har anlänt tillsammans med många andra flyttfåglar...

...och  solen kan inte längre gå till sängs i lugn och ro, utan blir avfotograferad från många ställen utmed den västra kusten mitt i kvällsbestyren. Men...roligast den här veckan har ändå varit ett facesamtal från barnbarnsbarnet Edith, två år, som nu har lärt sig att säga: "Hej Kerstin!"

 

Då var det påsk igen då

Numera går allt i varandra känns det som. Julen är knappt över förrän påsken kommer och på ett styrelsemöte i hembygdsföreningen i går började vi planera midsommarfirandet.

Det är en hel del påskaktiviteter här på norra Öland, mycket är inspirerat av närheten till Blåkulla, det vill säga ön Blå Jungfrun, som ligger inom synhåll ute i Kalmar sund. Ibland kommer det små påskkäringar och knackar på dörren, men för tillfället är våra "gamla" påsktanter ungefär i körkortsåldern och har annat för sig. Det försökte jag övertyga maken om när vi handlade inför helgen, men han skulle absolut ha en påse lösgodis ifall... Det var nog någon baktanke med det. Lösgodis är gott!

Traditionsenligt har jag också fyllt min påskhöna, inköpt på Madeira för många år sedan, med marsipan- och chokladfyllda ägg. Något måste man ju unna sig! Glad Påsk till er alla!