I väntans tider

Det känns som om jag har hamnat i någon form av pausläge just nu, till skillnad mot vindarna som arbetar på utanför husknuten. Jag är lite sugen på att börja plantera om pelargonerna, men vet innerst inne att det är bättre att vänta tills det går att stå i växthuset och spilla runt med jorden. Om det står kvar efter stormen. Man vet aldrig vad som händer här vid gatan som går rätt ner mot havet. Enligt SMHI ska vi få de hårdaste stormbyarna mitt på dagen i dag, innan det långsamt avtar.

VI ska ju räkna "Vinterfåglar inpå knuten" också, den här helgen, men det ser ut att bli det sämsta resultatet någonsin. En blåmes har vi sett på hela förmiddagen idag. Får väl ägna dagen åt att plocka lite inomhus. Matsalsbordet är nog redo för en lite mer vårlik dukning. Det röda har gjort sitt för den här gången. 

Maken har fullt upp med att elda. Han försvinner då och då ut till vedboden med en tom korg och vi har eld i både köksspis och kamin. Vi kokar potatis och värmer mat på vedspisen. Känns ganska bra att snuva E-on på några kronor emellanåt. I morgon är det februari! Då brukar de första lärkorna och viporna dyka upp i mitten av månaden. Alltid har man något att se fram emot!

 

Hemma igen

Så var vi hemma igen efter nästan en månad i vårt andra hem, den lilla staden Trosa.

Men både nyinköpt och ihoplånat blev lägenheten klar att bo i även om vi saknar ett och annat fortfarande. Men vi måste skärpa oss och verkligen tänka efter innan vi köper nya saker. Mycket finns i flerdubbla upplagor här i huset på Öland. Bara att plocka med nästa gång vi åker upp. Men en ny potatisskalare efter femtio år med den gamla gjorde livet till en fest! För att inte tala om det nya rivjärnet. Maken fick använda plåster efter de första rivna morötterna. Men vad gör det när det är en minuts gångväg till apoteket.

Vi kunde fira alla helger med vår stora familj. Så härligt! Här är alla med på bild utom värdinnan som pysslade i köket. Så kul att umgås med alla ungdomarna. Vi gamlingar får så många nya influenser och idéer och det behöver vi verkligen ibland.

Några promenader både i staden och på landsbygden hann vi också med innan det var dags att åka söderut igen. Jag började faktiskt längta efter min kära Ölands norra udde de sista dagarna "i stan".

 

Så blir det jul igen!

Det ser inte ut att bli någon vit jul i år heller! Den lilla snö vi hade ett tag är borta nu och det är mest disigt och grått. Men helgerna närmar sig och jag kom att tänka på en berättelse jag har i mina gömmor nedskriven omkring 1850 av en kvinna född 1838: Julklappar hade man inte men en liten julgran med enda prydnaden i form av en bild av Frälsaren i toppen. Ett julnöje var att gå och se i fönstren i alla småstugorna då det brann talgljus överallt.

Jag som var barn 100 år senare fick julklappar, men inte alls i samma utsträckning som nutida barn. Födelsedagen och julafton var de tillfällen som man kunde få något och vad man längtade och önskade under lång tid innan. Oftast blev det något nyttigt men även det var efterlängtat. Vi var verkligen inte bortskämda på den tiden. Och talgljus i alla fönster blir det väl snart om elpriserna fortsätter att skena iväg.

Då man ej hade julgris bestod julmaten av kokt fisk och på julafton kokade mor en soppa av sviskon och russin och risgryn och smaksatte den med sirap och ättika. Jaha ja! Fisk har vi snart inte någon kvar och allt fler hoppar numera över julskinkan, som var höjdpunkten på 1950-talet. Numera nöjer vi oss med valda delar av julmaten uppblandat med "modernare" grönsaksrätter, men jag minns när jag som ung husmor i slutet av 1960-talet bjöd med farfar och farmor till julbordet. Jag visste att farmor skulle bli djupt besviken om det fattades sylta, sillsallad serverad med grädde, kålsoppa, lutfisk med mera, med mera, så det var bara att kämpa på med småbarnen hängande runt bena. Men det gick det också!

De barn som kunde gå fick följa med fadern till julottan i Böda kyrka. Den började klockan fyra. Alla slädar med bjällerklang och bloss genom Bödaskogen var en stor upplevelse för barnen. Det skulle nog många vilja uppleva. Kanske inte redan klockan fyra på morgonen utan några timmar senare. Men nu har vi ju inte snö till jul, som det alltid var på den tiden. Man behöver inte läsa vetenskapliga utredningar för att inse att klimatet håller på att ändra sig. 

Men Böda kyrka såg i stort sett likadan ut på 1850-talet, mysig och stämningsfull! Nu önskar jag alla en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR och vi kan väl alla hoppas att det blir ett riktigt bra 2022.

 

Väder

Nej, det är alldeles för tidigt ned snö....och minusgrader....och ishalka. Lägg därtill många dagar med nästan stormvindar, så är det adventsvädret på Öland.

Vi har dessutom fått betydligt mera nederbörd än vad som är normalt här. Men vad ska man göra. Det går ju inte att gå i ide förrän alla julmarknader och annat kul är överstökat. Det är bara att uthärda.

De närmaste dygnen har vi dessutom blivit lovade snökanoner utifrån Östersjön. Vad ska man inte behöva stå ut med? Nåja, vinterdäcken är på och vedboden fylld med ved. Tur det för elelementen får vi ha på sparlåga med dessa elpriser.

Elpriset ja! Häromdagen satt jag på ugnen och då gällde det att utnyttja den till max när den ändå var varm. Det blev en sillpudding med sill. purjolök, potatis och äggstanning. Därefter stod en hel ring falukorv till extrapris på tur. Lök, tomater, broccoli, senap och riven ost fick göra korven sällskap i formen. Alltihop avslutades med en långpanna fylld med min hemgjorda müssli som fick njuta av eftervärmen. Nu behöver jag inte tänka på maten de närmaste dagarna och tur är väl det. Mina tankar snurrar runt vår nästa resa upp till lägenhet, julfirande och julklappsspel. Det är så himla lugnt att vara pensionär!!

 

Slott och koja

Så där ja! Ålderdomen är säkrad. Vår nya lilla lya i vår hemstad Trosa är nu beboelig efter insamling av "överblivna" möbler från nära och kära.

Vi har haft god hjälp med inredningsarbetet och vi är så tacksamma för det. Det enda vi har behövt köpa nytt är sängar och lite småsaker som vattenkokare och annat nödvändigt. Vi vill ju inte plocka med oss för mycket från vårt öländska "slott", eftersom vi räknar med att ha det kvar flera år till.

En nyrenoverad lägenhet i ett gammalt hus med träd, berg och talgoxar på den ena sidan och stadslivet på den andra. Kan inte bli bättre. Under arbetets gång kom vi på att det är nästan exakt femtio år sedan vi köpte vårt första hus i Trosa. Nästan lite märkligt.

Hur som helst. Fungerande öppen spis, så lilla gubben kan fortsätta med sin vedhantering och jag kan fortsätta att sitta bekvämt med en bok framför en värmande brasa.

Så...nu blir det några veckor då och då nära familjen till att börja med. För Öland kan vi inte släppa ännu på ett tag.

 

Oj, vad det gungar!

JA, det gungar verkligen lite just nu! Mitt blodtryck låg aningen för högt och jag fick ett brev där det stod att jag skulle ta två tabletter istället för en under en månad och sedan göra en hemmamätning under två veckor igen. Efter tre dagar med dubbel dos känns det lite gungigt ibland men jag vänjer mig nog. Jag får röra på mig lite extra så inte blodtrycket faller ner i fötterna! Nej, det är inte jag som är ute och traskar på bilden. Fåren har släppts lösa på Norra udden nu, för en sista avbetning för det här året. Så himla mysigt (och nödvändigt) med betande djur.

Vi har haft några frostnätter redan, men nu är det lite högre temperaturer igen.

Säsongens sista näckros blommar i dammen. Det är nog den planta i trädgården som har den längsta säsongen. Första blomman brukar slå ut i mitten av maj.

Undan för undan plockar vi in sommarens prydnader i trädgården. Den här betongkulan får inte frysa sönder. Den ska jag kånka in i dag.

Varje tömd kruka är en seger! Nästa år ska jag inte ha så mycket sommarblommor (säger jag ända tills Impectas frökatalog dimper ner i brevlådan).

Ute i markerna är det fullt med slånbär. Konstigt att inte flera plockar av dem. Numera använder vi varken saft eller söta likörer, men när barnen var små gjorde jag slånbärssaft varje år, men det verkar helt "ute" nu.

 

Oj då, det var länge sedan

Veckorna rullar på, hösten tar för sig allt mer, men fortfarande blommar det här och var, som den här bokharabindan till exempel. 

Alla lägger ut bilder på överfyllda svampkorgar utom jag. En och annan stolt fjällskivling har jag i alla fall hunnit se. Annars är det fullt upp med planering inför inflyttningen i vårt nyförvärv, en liten lägenhet i Trosa. Nej, vi ska inte flytta från Öland, men det känns tryggt att ha något i bakfickan. Vi blir ju inte precis yngre. Det får bli några veckor då och då till att börja med.

Våra yrkesfiskare får det allt tuffare. Hoppas några överlever trots alla inskränkningar beträffande fångstkvoterna. Trist om våra hamnar enbart blir uppställningsplatser för husbilar.

Familjens lilla yngsta har börjat äta alldeles själv. Det går så där! 😃