Pingstbrudar

 

Pingsten är bröllopens tid och i min trädgård är brudspirean som vackrast just nu.

 

 

Varje liten blomma som trängs på grenarna är ett mästerverk i sig.

 

 

Pingstlilja eller narciss, vackra är de i alla fall i alla sina former.

 

 

En lätt rodnande brud (ont om dem numera) är denna pelargon, som jag förstås som vanligt har tappat bort namnet på. Ha nu en riktigt trevlig pingst och håll tummarna för att det regn som utlovas i morgon verkligen kommer!

 

 

Nu håller vi tummarna

 

I dag var det dimma ute när vi vaknade och växterna sög begärligt i sig av de vattendroppar som föll ner. En jordgubbsodlare intervjuades på lokalradion. Ännu så länge räckte vattnet i hans bevattningsdamm, men årets jordgubbar är i fara om det inte kommer regn snart.

 

 

Grönast just nu i min trädgård är de här ormbunkarna som ringlar sig upp i skuggsidan vid muren. Nu håller vi tummarna för att det lågtryck som närmar sig verkligen når ut till Öland också under helgen.

 

 

Må alla vattentunnor, dammar och diken fyllas med härligt regnvatten igen!

 

 

Tiden går och vi med den

 

I dag fyller min mamma 94 år. Piggare än vad vi är, brukar jag och min syster sucka. Men vad då? Vi är glada om hon är pigg till den dag hon dör.

 

 

När vi bodde närmare varandra fick hon alltid en bukett gullvivor av mig på födelsedagen. Nu får det bli en gullviva från min trädgård på bild istället.

 

 

Såg förresten att den första blomman slagit ut på mitt äppelträd. Hallå alla bin och humlor! Nu får ni jobba på här så det blir äpplen till hösten.

 

 

På kvällspromenaden

 

Vi fick ännu en sommardag i går och jag var förstås tvungen att gå min kvällsrunda. Jag träffade denna vackra råget, som såg ganska rund ut om magen. Dags för några små kid snart.

 

 

På toppen av en buske  satt törnskatan och spanade. De har nyligen kommit och håller kanske på att äta upp sig lite innan häckningsbestyren sätter igång.

 

 

Men vad var det här? Jag var tvungen att skicka ut bilden och fråga de killar som är duktigare än vad jag är. Det var en järnsparv! Ljuset förvillade mig och den ser helt annorlunda ut än de järnsparvar som kommer till min fågelmatning. Det är inte alltid helt lätt med fåglar!

 

 

Plötsligt kom en vacker gulärla spatserande. Och inte bara en, de var 12 stycken. En fin avslutning på kvällen!

 

 

Året var 536

 

År 536 skymdes solen av ett gigantiskt askmoln från ett vulkanutbrott. Mörkret och kylan regerade över stora delar av världen. Skördar slog fel, husdjuren dog, svält och pest minskade folkmängden till hälften av den ursprungliga.

 

 

Ja, ni såg kanske Vetenskapens värld i går kväll. Inslaget om fimbulvintern var till stor del inspelat inom det område där jag bor. Rosendal och Skäftekärr är några av de ursprungliga byarna och många fler finns det rester av i skogen härom kring.

 

 

Ragnarök, världens undergång, trodde befolkningen då och det var inte så konstigt. Det var under långa perioder så mörkt att solen inte syntes.

 

 

Byar övergavs och de som överlevde flyttade i hopp om att undkomma detta okända hot. Se programmet i repris eller på SVTplay om ni har möjlighet.

 

 

Kalorichock

 

Efter vårt besök på konstutställningen, fikade vi på Södviks konditori.

 

 

Vi kunde sitta ute i den härliga trädgården...

 

 

...och det blev en riktig överraskning för lilla magen att plötsligt få en hel gräddnapoleonbakelse. Den är minsann inte bortskämd med sådan lyx.

 

 

Roligast av allt var ändå att vår dotter kunde besöka oss och hänga med på alla möjliga aktiviteter under en hel vecka. Hon drabbades av en svår stroke för nio månader sedan, men med en vilja av stål och massor av envishet har hon, trots flera motgångar, kommit så här långt.

 

 

Katt och konst eller konstig katt

 

Vi var på en fin konstutställning i helgen i Persnäs prästgård. Glas, trä och målningar och dessutom foton av Hans Olsson, som bland annat fotar mycket fåglar.

 

 

I den vackra lokalen kom det plötsligt en katt spatserande. Han tittade intresserat upp på konsten på sin tur runt hela lokalen. Ibland stannade han till och kikade extra noga uppåt väggarna. Aha, han är intresserad av Hasses fågelbilder, tänkte jag.

 

 

Får jag ta en närbild på dig lilla katt? Nej, nu kom du för nära!

Ja, ja, jag kliar väl lite då!

 

 

Så småningom hade han sett nog och gick mot utgången vid trappan. Och jag kom på att han nog egentligen kollade upp mot de nischer som fanns utmed väggarna. Kanske brukar det finnas gråsparvar eller skogsmöss där.

Vill ni se en del av Hasses fina bilder. Gå in på:

www.naturgenomkikare.se/