Ölands sten

Stenkustens väg utmed Kalmar sund går ibland nästan rakt igenom stenbrotten.

Från alla håll ser man Blå Jungfrun mitt ute i sundet. Om några veckor blir det full fart där, när alla häxor landar där för att festa om ordentligt. Det finns mycket trolldom och magi runt den ön och stackars den som vågar ta med sig en sten därifrån. Det blir evig olycka! Många är det som i smyg i skydd av mörkret har rott ut dit och lämnat tillbaka stenar för att slippa allt elände som drabbat dem.

Stenen har betytt mycket för Ölands ekonomi och en såld stenplatta har räddat många från svält under de svåraste åren runt förra sekelskiftet.

Nu bildas det små sjöar i de gamla brotten....

...och jag med min svindlande höjdskräck smyger försiktigt nära kanten och tar en bild. Det är djupare än vad som framkommer på bilden.

Passion

Det var extrapris på passionsfrukter på ICA och naturligtvis köpte jag med mig en påse med de små oansenliga frukterna.

Jag vet ju vilken delikat liten munsbit som finns innanför de skrynkliga skalen. När jag känner doften och smaken av passionsfrukt kommer jag förstås att tänka på mina vistelser hos min väninna sedan tredje klass, Anne-Marie, som tillbringar största delen av året på "sin" ö Madeira. Hon har mängder av passionsfrukt i sin egen trädgård. När de har mognat skrapar hon ur innehållet och fryser in det för att använda det till läckra efterrätter. När jag var där använde vi fruktköttet som sås till stekt fisk (espada) vilket också passade alldeles utmärkt.

Jag hittade en bild av dålig kvalitet i mina lådor, där jag står på altanen med utsikt över Atlanten och med fullt av revor med passionsfrukt över huvudet. Ibland hörs en duns när en mogen frukt släpper taget och faller ner på det kakelbelagda golvet. Kika gärna in på "Atlantspaning" där A-M ibland bjuder på glimtar från livet på Madeira. http://atlantspaning.blogspot.se

Trött på nattkylan

Nästan sex minusgrader på termometern! Kejsarkronan, som nästan tänkte öppna sin första knopp igår. ångrade snabbt sitt beslut när temperaturen sjönk.

Bergkörsbärets glansiga, lite kladdiga knoppar är sprickfärdiga och orkar snart inte stå emot längre.

En underlig varelse landade på min dörrkarm i går. Fjädermott, flyger helikopterliknande, står det i insektsboken. Jag hade nästan inte sett den om det inte hade varit för den skarpa skuggan under. Kameran ser bättre än vad jag gör.

I rabatten tittar den första balkansippan försiktigt upp och avlöser krokusarna som snart är ett minne blott. Regnväder är på gång säger SMHI. En perfekt dag att hälla ut lite lördagsgodis till växterna i form av diverse naturgödsel då. Trevlig lördag till er alla!

Utomhus

Nu vill jag absolut inte missa de dagliga utflykterna i naturen. Trots att det är lägre nattemperaturer än det var under mars månad så gör våren stora framsteg varje dag. Det gäller att hänga med för att inte missa något.

Här fladdrar en ???-fjäril omkring bland de blommande violerna. Jag satsar på att det är en nässelfjäril så får jag se om jag har rätt den här gången.

Den här gulsparven landade på en gren alldeles över mitt huvud efter en vild dust med en rival (eller var det en dam som inte var med på noterna). Han satt precis stilla flera minuter och begrundade sitt öde och struntade fullkomligt i att jag stod alldeles nära.

De vackra gravänderna finns överallt nu. Snart delar de upp sig i par och börjar flyga runt och leta bohålor.

Bilder från mitt glädjehus

Ja, det gäller att sätta rubriker så man får många läsare. Men en del kanske blir besvikna för mitt glädjehus är faktiskt mitt växthus. Just nu börjar det fyllas med omplanterade pelargoner och små fröplantor, en del redan omskolade. Pelargonerna ska jag beskära när de kommer i gång med tillväxten och förhoppningsvis blir det många nya sticklingar. Minus 5 grader på nätterna gör att det står ganska stilla nu och jag tittar ut ibland, lite nervöst, för att kolla att frostvakten verkligen fungerar. Jag studerar såbäddarna noggrant varje morgon och varje liten antydan till grönt ger mig glädjefnatt. Det är också dags att fundera över vad jag ska ha för nytt träd på uteplatsen där körsbärsträdet fått vissnandesjuka och tynat bort. Det ska helst vara i form av ett solparasoll, dvs hög stam så jag får plats med min vilstol under och en vid krona högst upp som ger lite skugga under alltför varma sommardagar. Dessutom ska det tåla torka, sandjord och vindar. Inte så lätt att hitta rätt kanske!

Sommargäster och andra

Under mina dagliga utflykter träffar jag många, både fastboende och sommargäster. Ja, nu pratar jag inte om människor. De är en bristvara så här års på vår nordligaste bit av Öland. 

Grågässen anländer i stora, kacklande flockar men har redan börjat dela upp sig i par. Det är omöjligt att smyga diskret ut på strandängarna. Deras vaksamma blickar ser direkt när något händer och de varnar högljutt alla andra fåglar i omgivningen.

Under veckan som gick har de här små favoriterna landat. Ett efterlängtat vårtecken som alla väntar på, inte bara de inbitna fågelskådarna.

I dag gör jag en liten pudel

Jag backar på ett av mina påståenden i början av månaden. De som känner mig och min envishet tror säkert att det är ett aprilskämt, men jag har nog blivit lite bättre med åren. Jag skrev att jag hade sett årets första nässelfjäril och blev då ifrågasatt av Peter, som misstänkte att det var någon annan art. Jag tycker att sådant är intressant och studerade och jämförde noggrant i min fina bok Nationalnyckeln för dagfjärilar och kom fram till att det ändå var en nässelfjäril om än lite sliten i färgerna. I lördags lyssnade jag med ett halvt öra på Naturmorgon där någon sa att den fina bokens beskrivning inte var att lita på till 100%. Då skickade jag in min bild till jourhavande biolog på Riksmuseet och fick följande svar:
Vi kan utesluta nässelfjäril, det är mer en fråga om videfuks eller körsbärsfuks och det är lite knivig. Man tittar då på den svarta kantens tjocklek och form. Enklast hade det varit om man sett benen för de är mörka på körsbärsfuks och ljusa/vita på videfuks. Men jag tycker att detta ändå ser ut som en videfuks. Så, stort tack för att du satte igång min tankeverksamhet, Peter! Det är de små, små detaljerna som gör det!