Ute i morgonrocken

Jag kunde inte låta bli. Halv sju i morse var jag ute i trädgården i min slitna morgonrock med kameran runt halsen. Solen belyste löven i mitt kinesträd och i skuggan blommade höstanemon och rosenskära. Den vackra rosen "Lill Lindfors" slår ideligen ut nya blommor. Maken börjar visa ett visst intresse för att anlägga en våtbädd och då måste jag fundera noga över var bästa platsen kan vara. Kanske inte i värsta solgasset, halvdagssol är nog mer lagom. Skulle vara roligt att välja plantor ur någon annan kategori än de som trivs i torrt och blåsigt, soligt och sandigt läge. Vi hade ett hastigt besök i går av en granne som bor mera inne i byn. "Det är som att komma från skogen till Medelhavet, sa hon, där hon traskade runt i min torra men soliga trädgård.

Dålig mottagning

Här, på norra Öland, har många ständiga problem med sin TV-, telefon- och datoruppkoppling. Det är så illa på en del ställen att hemarbete och etablering av IT-beroende företag är omöjligt. Vad är det då som hindrar alla dessa osynliga strålar i lufthavet att landa på de rätta adresserna? Här finns ju varken höga berg eller skyskrapor som kan stå i vägen. Jag tror att jag har hittat svaret på frågan. Ganska självklart egentligen på denna fågelrika ö. Luftrummet är förstås redan fyllt av tusentals fladdrande vingar och antenner och master används flitigt som utsikts- och viloplatser. Inget konstigt alls när man tänker efter!

Långa skuggor

Varför kan det inte alltid vara ljust åtminstone fram till 21-tiden eller så, frågade jag mig häromdagen. Det gör inget att årstiderna växlar, men att ljuset försvinner är så himla trist. Nu hinner vi knappt ut på någon kvällstur i naturen innan mörkret börjar sänka sig och den aktiva delen av dygnet är genast mycket kortare. Men än blommar rosorna, även om fröställningarna snart dominerar och i går fick jag ihop en del björnbär. Ska nog ut på en tur bland björnbärsrevorna idag igen under eftermiddagen. Får ta mobilen med mig eftersom det ibland känns som om man är på väg att fastna ordentligt i taggarna. Sekatören kanske också ska ingå i utrustningen.

Härliga höst

Flytta eller inte flytta? Bofinken funderar.

Sugen på skaldjur? Törnskatan har hittat en riktig godbit.

Ölands skördefest närmar sig med stormsteg.

Visst är det en härlig tid just nu. Sol, +20 grader, skördetid, skaldjurstid, nya roliga kurser att anmäla sig till och dessutom planeringstid inför nästa vår. Ja, jag tänker på de beställda blomsterlökarna som snart hamnar i brevlådan. Som vanligt har jag beställt först och tänkt sedan. Var ska jag sätta alla nya lökar och den stora frågan: Var sitter alla de gamla? Inte markerade jag det med pinnar i våras, som jag hade tänkt. Nåja, här på Öland närmar sig den stora Skördefesthelgen och redan nu hörde jag några som hade svårt med nattsömnen, trots att flera veckor återstår. Vad gör man när hjärnan planerar på högvarv trots att kroppen vill sova?

Ja - så ska en höstdag vara!

Vi fick en solig och lite blåsig söndag. I en vik utmed östra sidan var det lä och riktigt varmt i solen. Strandärten och vresrosorna blommade, måsarna skrek och slogs om maten och ute på vattnet gungade en flock med ejdrar och skrakar. Sanden var varm och de mjuka, slipade kalkstenarnas ingjutna märken sätter fart på fantasin. Vad är det som har satt eviga avtryck för framtiden? Ibland är det lätt att tyda lämningarna efter forntida hårdskaliga insekter och maskar, men inte alltid. Lilla hunden tyckte inte att det var så skönt att sitta på de knöliga stenarna, men hon stod ut i väntan på den sista pyttelilla biten av våra medhavda piroger till kaffet.

I växthuset

Jag gissar att det finns fler än jag, som hela tiden anpassar sig efter växterna. Som böjer sig, tar extra långa kliv eller går omvägar för att trädgårdens växter breder ut sig. Som inte kommer sig för att binda upp, klippa av, plantera om. Känns det igen? I mitt växthus går jag nu dubbelvikt och får ändå mogna vindruvor som trillar ner innanför halslinningen så fort jag stöter emot klasarna. Dessutom får jag klämma mig förbi i mittgången där en självsådd curryört har brett ut sig och då får jag alltid stödpinnen till en tomatplanta petande in i ryggen. Häromdagen fick jag nog och förpassade curryörten till en stor kruka. Nu kan jag placera den var jag vill och dessutom forma till den lite snyggare i vår. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort kliv för undertecknad!!!

Torrt? Nä, inte nu längre...

Precis när oxlarna står gulbruna ute på alvaret, björkarna börjar tappa löv och många växter började ge upp, kom regnet. Som vanligt ska det överdrivas och nu öste det ner mer än 40 mm under ett knappt dygn. Det tjippar under fötterna i gräsmattan, dammen svämmar nästan över och några av trädgårdens växter simmar runt i sina krukor. Jag måste ta en tömningsrunda genast nu på morgonen. För övrigt tillbringar jag min mesta tid vid datorn. Mycket är på gång nu! Årsboken Öländsk Bygd, fågelboken och förberedelserna till Ölands skördefest plus alla vanliga protokoll och dagordningar tar massor av tid. Kommentarer hos er andra får i de flesta fall vänta lite men jag försöker ändå hinna med en snabb titt då och då.